| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
BACKHUMLE bak3~hum2le, r. l. m.; best. -en.
mer l. mindre dial. benämning på åtsk. växter, i allm. så kallade dels med hänsyn till att de förekomma på torra ställen, dels på grund af sin anv. l. (i 4 o. 5) på grund af blomsamlingarnas likhet med en humlekoppa. — särsk.
1) [med afs. på anledningen till namnet jfr ex. från Hoffberg under BACK-TIMJAN] (†) Thymus Serpyllum Lin., backtimjan. Schroderus Comen. 136 (1640, 1647). Serpillum, .. Will (dvs. vild) Timjan, röd Jord eller Backhumbla, Qwendel, will Poleya. Bromelius 106 (1694). Linder Flora Wiksb. 36 (1716).
2) [anledningen till namnet är oviss] (†) Sedum Telephium Lin., kärleksört. Roten af Crassula Majori; kallas af en del på Svensko vild Portlaka eller Backhumble. Arnell Stadslag 491 (1730; i handl. af 1724).
3) [jfr nyisl. vallhumall, jarðhumall, nor. jordhumle] Achillea Millefolium Lin., rölleka, backrinka. Linné Flora nr 770 (1755). Rölleka, Backhumla .. Jordhumla .. Skånska bönderna bruka den som humla när de vilja pläga rus på sina gäster. Rothof 404 (1762). Wahlberg Foderv. 269 (1835). Fries Ordb. (c. 1870).
4) [jfr sv. dial. backhumle (Rietz)] Trifolium agrarium Lin., gullklöfver, humleklöfver, jordhumle.
5) [jfr sv. dial. backhumle (Rietz)] Brunella vulgaris Mönch., brunört, jordhumle, skogshumle.
Spalt B 30 band 2, 1898