Publicerad 1898   Lämna synpunkter
BADINAGE bad1ina4ʃ, n.; best. -et; pl. (föga br.) = l. -er.
Etymologi
[af fr. badinage, af badin l. badiner (se följ.)]
(mindre br.) skämt, gyckel, puts, tokeri. Badinage. Narri. Sahlstedt (1769). I början togo hans kamrater det för badinage. Rosenstein 3: 405 (1789). Wenström (1891).

 

Spalt B 56 band 2, 1898

Webbansvarig