| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
BAKBINDA ba3k~bin2da (ba`kbinda Weste), v. -er, -band, -bundo, -bundit, -bunden; se för öfr. BINDA, v. vbalsbst. -ANDE, -NING.
i sht i p. pf.
1) om handlingen att binda ngns händer l. armar bak på ryggen.
a) [jfr motsv. anv. i fsv.] med personen ss. obj.: binda händerna l. armarna på (ngn) bak på ryggen; i p. pf.: med händerna l. armarna bundna bak på ryggen. Sätiandes en part af them baakbundna vthi basta reep (dvs. bastrep) på sina Hestar, een part lupo baakbundna iempta Hesterna vthi tog. Petreius Beskr. 2: 43 (1614). Natten derefter fan man honom (dvs. Karin Månsdotters förre fästman) bakbunden flyta uti Norrström. Celsius E. XIV 216 (1774). Folkets män kröntes den ena dagen med mognade ax och eklöf, .. och släpades den andra bakbundna på bödelskärran för att .. sluta sitt lif under guillotinen. Cronholm Tal 13 (1843). Topelius Fält. 4: 547 (1854). — (mindre br.) i bild. Ährgirughet och vinst, blind älskog, bittert hath / Bakbindan (dvs. bakbinda honom), bastan hårdt och plågan dag och natt. Düben Sat. 40 (1722). O. Levertin i SvD 6 Mars 1898, Söndagsbil. s. 1.
b) med händerna l. armarna ss. obj.: binda (dem) bak på ryggen. Vij gingo in uti Staden med bakbundne händer. Ehrenadler 28 (1723; fr. les mains liées derrière le dos). Genast voro Palmeri händer i drabanternas våld, och bakbundos i hela hofvets närvaro. Mellin Nov. 1: 550 (1831). Deras armar voro bakbundna. Rydberg Ath. 227 (1859, 1866). — ngn gg i fråga om djur. Grefve .. Sparre och .. Friherre .. Horn .. höllo honom (dvs. björnen) til des Jägarne ägt tid, at med rännsnaror bakbinda dess framtassar. Tessin Bref 1: 114 (1751).
2) (mindre br.) binda (ngn l. ngt) bakom. Det är en egenskap hos en .. bakbunden (dvs. efter ackjan bunden) ren att den efter sin yttersta förmåga stretar emot och städse hindrar körrenen att taga fart. Castrén 1: 108 (c. 1844).
3) (mindre br.) binda (ngn l. ngt) bakfram. Det (är) vid många tillfällen .. af vigt att kunna bakbinda hästarne, d. v. s. binda dem så att de stå med hufvudet vända mot stallgången. C. G. Wrangel Handb. 130 (1884).
Spalt B 108 band 2, 1898