| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
BAKPÅ ba3k~på2, äfv. 40 (ba`kpå Weste), numera sällan BAKUPPÅ ba3k~upå2 l. ba4kupå, prep. l. adv.
I. prep.: på baksidan l. bakre delen af; baktill på. Henderna bundne bak på ryggen. Lex. Linc. (1640, under evinctus). Stiernhielm Virt. H 3 a (1650). En målning, bak på Altaretaflan i Vårdsbergs Kyrka. Schönberg Bref 1: 62 (1772). Bakpå et papper. Weste (1807). Turturdufvan .. (har) hvita fläckar bakpå halsen. Sundevall Zool. 81 (1835, 1864). Jag åkte dit bakpå pastorns fyrhjuling. Böttiger 6: 117 (c. 1875). — (†) i fråga om fientligt öfverfall: i ryggen på. Så ville de föra dem en hemlig stig baak på E. M:tt. A. Oxenstierna Skr. 2: 467 (1622). The Egyptier trengde bak på them, och wille them i grund nedergiöra. Swedberg Sabb. ro 342 (1690, 1710). — särsk. [jfr fsv. kommo bak pa rygghen paa hans här] i förb. med komma: falla (ngn) i ryggen, hemligen öfverfalla. Giorde the .. sigh redho medh allo macht .., at the skulle komma baak på the Danskas läghre. O. Petri Kr. 259 (c. 1540). Jerobeam giorde en baakhäär, at han måtte komma baak vppå them. 2 Krön. 13: 13 (Bib. 1541; öfv. 1896: falla dem i ryggen). Kiöping 120 (1667). — Anm. I ett l. annat fall föreligga möjl. två skilda ord: BAK, adv., i bet. baktill, o. (UP)PÅ.
II. adv.: på baksidan l. bakre delen; numera i sht i fråga om åkning, ridt o. d., i förb. med sitta, åka, rida o. d. Petreius Beskr. 2: 261 (1614). Hellre gå på egna ben, / Än åka bakpå med de andra. Geijer I. 3: 314 (c. 1840). Skjutsbonden .. satt bakpå. De Geer Skr. 1: 20 (1841). När två rida på en häst, så får den ena sitta bakpå. Hagberg Shaksp. 2: 76 (1847). En tung kaross med dån om hörnet svänger / .. Och präktigt klädd en neger bakpå hänger. Snoilsky 2: 45 (1881). — (†) oeg. Nu kan man inthet ther begynna baak på (dvs. baktill, bakifrån), på åhörare, och dirigera inthet först lärarne och theres lefverne. RP 8: 232 (1640).
Spalt B 129 band 2, 1898