| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
BAKSTYCKE ba3k~styk2e (ba`kstycke Weste), n.; best. -et; pl. -en.
bakre del l. stycke (af ngt). — särsk.
a) å af flera stycken sammansatt föremål. Tramporne inpassas sedan uti deras (dvs. sin) ställning i nedra bakstycket (på väfstolen) .. så att de gå ganska ledigt på sin trampaxel. Ekenmark Lärob. 30 (1847). Bakstycket (å kulsprutans ram är) .. af smidt jern. De Ron o. Virgin I. 8: 7 (1887). — särsk.
α) å klädesplagg: bakre stycke l. våd, ryggstycke. Lind (1749). Tröjan var .. mycket kårt med .. nedantil hopdragit bakstycke. Linné Sk. 141 (1751; om allmogedräkten vid Simrishamn). Bakstycket .. af hennes kjortel. Strinnholm Hist. 2: 543 (1836).
β) å skodon: bakläder. (Den japanska) Skon består endast af en såla, utan öfverläder och bakstycke. Thunberg Præs. i VetA 1784, s. 18. SFS 1847, nr 32, s. 38. — å stöfvel: bakskaft (se d. o. 2). 2 Skom. ordl. (c. 1847).
γ) å möbel o. d.: bakre gafvel l. vägg, ryggstöd; jfr BAKSTAM 2; särsk. å stol: koppstycke. Dessa stolställen voro så med sido- och bakstycken inrättade, att man kunde deri sitta såsom i länstolar. Brunius Metr. 175 (1854). Af slädkorgen finnes alls intet kvar mer än det lindrigt buktade bakstycket. P. A. Gödecke i 1 Minn. fr. Nord. mus. IV. 3: 17 (1882).
δ) å seldon: ryggstycke; jfr HINTER-TYG. Dessutan brukar man på Hästen en Sela och Bakstykke. Rålamb 13: 115 (1690).
b) (†) bergv. Bakstycke kallas vid Stångjärnssmide den delen af Smältan, som i Tyskhärden ligger vid Bakväggen, .. hvilket Stycke räknas för mindre väl verkadt. Rinman (1788).
c) i fråga om djur; jfr BAKDEL a, b. Askan efter de på altaret förbrända bakstyckena på offerdjuren. Carlstedt Herodot 2: 35 (1833). Strinnholm Hist. 2: 552 (1836). — (föga br.) i fråga om människokropp. (Bland relikerna voro) handen af Mileto, en af de 40 Martyrerne, och en hop andra ben- fram- och bakstycken. Eneman Resa 1: 101 (1712).
Spalt B 136 band 2, 1898