| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
BAKUT bakɯ4t l. bak- (ngt af dessa uttal brukas nästan alltid i a, samt i c γ, δ) l. ba4kɯt, äfv. ba3k~ɯ2t (baku´t l. a` Weste), adv.
ut åt baksidan till; (långt) bakåt. Uti norden behålles håret lika långt afklippt och strukit allt bakut. C. A. Ehrensvärd 25 (1782). När .. (hundarna) börja sparka snön bakut. Ödmann Beskr. om Kamt. 150 (1787). Genom kruppans böjning baktill, situeras hela läggen (hos hästen) bakut. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 2 (1836). De höja sina hufvuden bakut. Böttiger i SAH 50: 342 (1875). Och bakut flög min lånade frack. Fröding N. dikt. 14 (1894). — särsk.
a) [jfr d. slaa bagud] i uttr. slå l. sparka bakut o. d., slå l. sparka (osv.) bakåt o. från sig med bakbenen; om häst. Lind (1738, 1749). Spierna bak vt. Schenberg 63 (1739). Ungern-Sternberg Newc. 34 (1752). Hästar som hafva den ovanan att slå bakut, äro vanligen behäftade med mycket känsliga eller svaga ryggar. C. G. Wrangel Handb. 320 (1885).
b) (mindre br.) i uttr. gå bakut på skorna o. d., gå på det sätt, att hälen skjuter baklädret ut öfver klacken. Nyström (1794). Kindblad (1867).
β) = BAKLÄNGES 1 b. Thorild 2: 71 (1784). Hon lutade sig bakut. Blanche Tafl. 1: 7 (1857, 1867). Han .. sjönk bakut mot hålans vägg. Sturzen-Becker S. arb. 4: 167 (1862). Hård kastade sig bakut mot ryggstödet på soffan. Tavaststjerna Inföd. 79 (1887).
γ) = BAKLÄNGES 2 a. i uttr. stryka bakut, om körsven, ryttare l. häst; jfr: (stryka) BAKÅT, TILLBAKA. Almqvist (1842). Dalin (1850). — (föga br. uttr.) Små spökelser, nästan lika Kräftor, ty de kröpo bakut. Dalin Arg. 1: 85 (1733, 1754).
δ) bildl., i fråga om affärer o. d. = BAKLÄNGES 2 b γ; ofta i uttr. gå bakut o. d., i sht opers. det går bakut för ngn l. med ngns affärer, ngns ställning, affärer o. d. försämras. Sahlstedt (1773). Hans handel geck bak ut, han nästan gjordt banq’rott. Livin Kyrk. 37 (1781). Nu bär det bakut för bror min. Wetterbergh Nord 24 (1862). Det är svårt för menniskor som varit i bättre omständigheter, när det går bakut för dem. Blanche Bild. 1: 24 (1863). Efter jungfruns af Orléans uppträdande .. gick det ohjelpligt bakut för engelsmännen. J. T. Westrin i NF 4: 548 (1881).
Spalt B 140 band 2, 1898