| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
BAKVATTEN ba3k~vat2en (ba`kvatten Weste), sbst.1, n.; best. -vattnet; pl. =.
1) om stillastående vatten som ej hinner rinna bort.
a) [jfr motsv. anv. i d.] eg.: vatten som, sedan det passerat kvarnhjulet (i en vattenkvarn osv.), ej får tillfälle att rinna undan, utan hindrar l. försvårar hjulets rörelse. Möller (1790). För bestämmandet af vattenkraftens storlek vid små fall (måste man) fästa afseende vid den enligt regeln befintliga olägenheten, att motorerna vid något rikligare vattentillgång arbeta i bakvatten. R. Berndt i Tekn. tidskr. 1878, s. 112. Qvarnen står i bakvatten. Hahnsson (1884). Klaffarne (å vattenmotorn) rätta sin ställning efter mottrycket af bakvattnet, så att .. ingen vidare sqvalpning eger rum. O. Linders i Tekn. tidskr. 1886, s. 55. — i allmännare anv.: vatten som står så högt, att annat vatten hindras att rinna undan. Om de öppna afloppsdikena ej kunna tillräckligen afföra vattnet från täckdikena, utan dessa .. fyllas med bakvatten, så förfelas afsigten med afdikningen. Arrhenius Jordbr. 1: 61 (1862). Denna kulvert måste få ett ogynsamt lutningsförhållande, som kunde medföra ogynsamma följder i form af bakvatten. GHT 1897, nr 268, s. 2.
b) (mindre br.) bildl. Tilloppet (af tankar) blir så ymnigt, att man oftare är besvärad af bakvatten än man tror. Törneros Bref 1: 335 (1831). — särsk. i förb.
α) stå l. stanna i bakvatten, stå stilla, icke komma någon vart, stanna i stöpet, bli om intet. Alla förslager til bot stadna i bakvattn, så länge oss fela händer til Landets behöfliga skötande. Carleson 2 (1756). Björnståhl 1: 270 (1771). Hela machineriet i huset stod för denna dagen i bakvatten. Törneros Bref 1: 204 (1826). När fadren gaf honom den der granna klockan, du vet, skulle han ta sig till att göra något .. men det stannade i bakvatten. Zeipel Set. 1: 188 (1847). — (knappast br.) i best. form. Ther står han nu i bak-vatnet, och kommer ej längre. Lind (1749, under ochs).
β) [jfr motsv. uttr. i d. dial. (Feilberg)] gå i bakvatten, blifva om intet, omintetgöras, gå upp i rök, ”gå i putten”; jfr -FLOD 3. Holmberg (1795, under boudin). Det gick i bakvatten för honom. Weste (1807). En ledsam följd af min nomadiska lefnad denna sommar har varit den, att min correspondens med dig gått i bakvatten. Törneros Bref 1: 235 (1827). Kindblad (1867).
2) = BAK-STRÖM 1. Lindfors (1815). Uppför elfvarna ror man fram i bakvattnet (ida) vid stränderna. Düben Lappl. 93 (1873). H. Hildebrand i PT 1892, nr 69 A, s. 3.
Spalt B 141 band 2, 1898