Publicerad 1899   Lämna synpunkter
BALUSTER balus4ter, r.; best. -n; pl. -trar, äfv. -trer (Sturtzenbecher (1805), Tekn. tidskr. 1877, s. 34).
Etymologi
[jfr d., t. o. eng. baluster, af fr. balustre (it. balaustro), af gr. βαλαύστιον, granatblomma; balustradkolonnens form hade näml. urspr. en viss likhet med denna växts egendomligt formade blomfoder]
byggn.
1) liten bukig pelare l. kolonn. Sturtzenbecher Ing.-lex. 38 (1805). Uppf. b. 1: 432 (1898).
2) (†) balustrad. Kring om .. stället var en Baluster. Loenbom Märkv. 3: 167 (1660).
Ssg: BALUSTER-DOCKA030~20. = BALUSTRAD-DOCKA. Dalin Fr.-sv. ordb. (1872, under balustrade). Tekn. tidskr. 1898, A. B. s. 69.

 

Spalt B 185 band 2, 1899

Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se