Publicerad 1899   Lämna synpunkter
BANDIGHET ban3dig~he2t (ba`ndighet Weste), r. l. f.; best. -en.
(föga br.) egenskap(en) att vara bandig. Weste (1807). Dalin (1850).

 

Spalt B 225 band 2, 1899

Webbansvarig