Publicerad 1899   Lämna synpunkter
BANKRUTT (sbst.2) baŋkrut4 l. BANKROTT baŋkrot4 (banngkrótt Dalin), r. (m. Dalin, Kindblad); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(bankrut Regnér. bankrott Dalin, Kindblad)
Etymologi
[jfr fr. banqueroute]
(numera knappast br.) tekn. vid klädes öfverskärning uppkommen felaktighet bestående i kvarlämnade oskurna fläckar. Regnér Fr.-sv. ordb. (1780). Dalin (1850). Kindblad (1867).

 

Spalt B 265 band 2, 1899

Webbansvarig