| Publicerad 1899 | Lämna synpunkter |
BANNSÄTTA ban3~sät2a, v. -er, -satte, -satt, -satt; se för öfr. SÄTTA. vbalsbst. -ANDE, -NING.
1) (numera knappast br.) till BANN 1 a: sätta i (kyrkans) bann, bannlysa. Falck Underv. 103 a (1558). Hoo som .. een bansat menniskio omgår .., han gör sigh deelachtigh vthaff hans synd, och moste ock så han banlysas. L. Petri Kyrkoord. 33 b (1571). Påwerna .. haffua .. samweten medh tyranniske Bansätningar beswäradt. Ups. möt. M 4 a (1593). Nohrborg 1054 (c. 1765). Erkebiskopen .. förklarade .. alla dem bannsatta, hvilka försökte på något sätt förnärma kyrkans tillhörigheter och friheter. Brunius Metr. 115 (1854).
2) (†) till BANN 2: fördöma, förbanna. Laghen som oss alla bansetter. L. Petri 1 Post. I 8 a (1555). Adam bansatte then dråparen Cain. P. Erici 2: 39 b (1582).
3) [af isl. bansettr; jfr sv. dial. bannsatt] (†) i p. pf.: förbannad, djäfvulsk, ohygglig. Bröderna Gardar och Tofe komo .. med Blåmänn och bannsatta kämpar. Biörner Sorl. 16 (1737; isl. bannsettar hetiur).
Spalt B 277 band 2, 1899