Publicerad 1899   Lämna synpunkter
BARHET ba3r~he2t, äfv. 4~1, r. l. f.; best. -en.
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara bar. Barheet, blottheet, nuditas. Ench. (1652). — särsk.
a) till BAR, adj. 1 a. Hwem är som Kläder gier åth then som ey kan skyla / Sin Baarheet? Lucidor Hel. Ee 2 a (1673). Westerdahl Häls. 469 (1764). Förr af sin tant en mö förnam / Blott dygdens himlaklarhet. / Nu täfla de, så bak som fram, / i barhet. Franzén Skald. 4: 236 (1801, 1832).
b) till BAR, adj. 1 b. Trozelius Rosensten 227 (1752; om trädgårdar o. d. som beröfvats sina löf).

 

Spalt B 319 band 2, 1899

Webbansvarig