Publicerad 1900   Lämna synpunkter
BARMHÄRTELIG, adj.; adv. -A (O. Petri Handb. C 1 b (1529), Handb. 1693, s. 116, Juslenius (1745)), -EN (G. I:s reg. 10: 106 (1535), RARP 6: 255 (1657), Möller (1755) m. fl.).
Ordformer
(-hertiligen (adv.) G. I:s reg. 10: 106 (1535). -hertliga (adv.) Widegren (1788))
Etymologi
[y. fsv. barmhärteliker, motsv. ä. d. barmhjærtelig. Adjektivet torde vara utveckladt ur det vida vanligare adverbet, som sannol. bildats af ett mnt. *barmhertichlike(n), motsv. mht. barmherzecliche; beträffande -e- för mnt. -ich- se Tamm Ändelser hos adv. 18 (1899); se för öfr. följ.]
1) (†) barmhärtig. O herre gudh see barmherteligha til wåro böner. O. Petri Handb. C 1 b (1529). See nw medh thin barmherteliga öghon til oss thin fatiga älende barn. Därs. F 3 b (Handb. 1541: barmhertigha). Såsom ock förmodheligit ähr, att hwar någon .. genom armodh .. kunde tillbakastå och alt till pricka icke uthgiöra förmåtte, det medh sådana barmherteligen .. förfares. RARP 6: 255 (1657). Ps. 1695, 149: 2.
2) [jfr ä. t. er sah so barmherzig aus, dass alle alte weiber weinen mussten] (†) egnad att framkalla medlidande, ömkansvärd, ömklig, erbarmlig. Thenn greffuenn kom (ur svår fångenskap) heem gångende / sågh vtth barmherteligh. Visb. 22 (c. 1570).

 

Spalt B 346 band 3, 1900

Webbansvarig