Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BASTARD, sbst.2, m.
Etymologi
[jfr ä. holl. bastaard, ä. t. bastarde, ä. eng. bastard, af ä. fr. bastarde, förkortadt af coulevrine bastarde; med coulevrine betecknades en 16-pundig kanon; se för öfr. föreg.]
(†) ett slags (vanl.) 8-pundig kanon, oäkta slanga; jfr BASTARD, sbst.1 5. Sehmann Fr.-sv. ordb. 43 (1842). Dalin (1850; betecknadt ss. ”gammalt”). (Bland 1500-talets grofva kanoner funnos) slangor .. såväl vanliga eller ”äkta” som korta eller ”oäkta” (basta(r)der). Wrangel Krigsh. 2: 238 (1875).

 

Spalt B 494 band 3, 1901

Webbansvarig