| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BAU, interj.
(†)
1) ss. uttr. för ringaktning o. sorglöshet, för önskan att slå bort en fråga l. invändning; asch! bah! skräp! strunt! Bau, thet (dvs. slaget) gör migh ingen qwijdha. Prytz OS C 2 b (1620).
2) [efter motsv. t. uttr.; se nedan] ss. bestraffande tillrop till små barn = BAJ I a. Bau, bau machen einem Kinde, peka fingret åt et barn, förehålla thy, at thet skjämt ut sig, ropa bau, bau eller baj, baj. Lind (1749).
Spalt B 521 band 3, 1901