Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEANDA bean4da l. 032, v., anträffadt bl. i p. pf. -ad.
Etymologi
[af BE- II 1 d o. ANDE; jfr d. beaande]
(knappast br.)
1) besjäla. En deilig Kropp, / Som blijr aff Dygd beandat. Lucidor Hel. Kk 4 a (1674).
2) fylla med andar, med spöken. Du fruktar den nattliga stunden, / Den hemska beandade lunden. Lindegren 2: 226 (1806).

 

Spalt B 529 band 3, 1901

Webbansvarig