Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEBÅNGA, v., anträffadt bl. i p. pf. n. -adt
Ordformer
(-et).
Etymologi
[af BE- o. BÅNGA l. BÅNG, adj.]
(†) göra ängslig; i p. pf.: ängslig, orolig. När iagh till tigh kommer / och iagh skall talla vedh tigh, / mitt hiartha är bebånghet, / och inthe måll i migh. Visb. 1: 126 (c. 1620).

 

Spalt B 550 band 3, 1901

Webbansvarig