Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEBÖRDA, v.; p. pf. -ad
Ordformer
(-at).
Etymologi
[efter t. bebürden; jfr d. bebyrde; se BE- o. BÖRDA, sbst.]
(†) tynga, betunga, belasta. Stormächtigste monarch .. (som) går bebördat medh dhen svåra rijksens staat. Wexionius Vitt. 378 (1682). När det politiska oket icke trycker mina skuldror, hvi skulle jag då bebörda min hjärna med det grammatikaliska? J. Wallenberg 165 (1771).

 

Spalt B 550 band 3, 1901

Webbansvarig