BEDÄMNING bedäm4niŋ, i Sveal. äfv. 032, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
tekn. vbalsbst. till föreg.: fördämning. Ett sprängskott aflossades utan att tillräcklig noggrannhet iakttagits vid den s. k. bedämningen, så att en massa jord och stenar slungades högt i luften. SDS 1896, nr 246, s. 2. — konkretare. Ett sprängskott, hvilket haft så dålig bedämning, att stenar utslungats som träffat ett par å gatan gående personer. GHT 1896, nr 119 A, s. 3.
