Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEFARELSE, f.
(†) vbalsbst. till BEFARA, v.1 — konkretare: fruktan, farhåga. Blef så Sigismundus uti den befarelse på några dagar stilla uti Petricau. Girs J. III 121 (1627). Befürchtung .. rädsla, befarelse. Lind (1749).

 

Spalt B 630 band 3, 1901

Webbansvarig