Publicerad 1901   Lämna synpunkter
BEFLAMMA beflam4a l. 032, v., anträffadt bl. i p. pf. -ad.
Etymologi
[af BE- II 1 d o. FLAMMA, sbst.; jfr t. beflammen]
(enst.) bestråla med (sin) låga; glödga. Fritt mogne din ljufva, / Nektariska drufva, / Af solen beflammad, / Sin fuktiga skatt! Stagnelius 2: 176 (1821).

 

Spalt B 645 band 3, 1901

Webbansvarig