| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEFRÅGA befrå4ga l. 032 (befrå´ga Weste; befr`åga Almqvist), v. -ade; se för öfr. FRÅGA, v. vbalsbst. -AN (†, Fiellström (1738), Lind (1749)), -ANDE (Norrmann Eschenburg 2: 108 (1818), E. D. Heüman i Kyrka o. skola 1898, s. 202, m. fl.), -ELSE (†, Apg. 28: 29 (NT 1526: -ilse), Wollimhaus Syll. (1649, under percontatio) m. fl.), -NING (†, Lind (1738), Bælter Jesu hist. 4: 20 (1757), Biberg 3: 506 (c. 1823) m. fl.); -ARE (†, Fiellström (1738)).
a) [jfr motsv. anv. i fsv., holl. o. t.] (numera bl. ngn gg i kyrklig stil) med frågor vända sig till, fråga, tillfråga, tillspörja, utfråga. Hadhe vel höfft sig att i ther om hadhen befrågat edher eghen herra. G. I:s reg. 5: 36 (1528). Iagh här någre befråga wil, / The skola gifwa migh jakord ther til. Fosz 214 (1621). Deras (dvs. fariséernas) befrågningar gåfvo Jesu anledning, at aflemna et utförligit vitnesbörd om sin Persons höghet. Bælter Jesu hist. 4: 20 (1757). (Jag) har .. noga befrågat de mäst bedagade vid Slottet (om de sett stenen). Björnståhl Resa 1: 117 (1770). Den som frågar, .. fråge kort, enfaldigt, rätt fram, den frågande och befrågade värdigt. Leopold 6: 207 (c. 1785). (Till grekernas religionsbruk) kan man ock hänföra .. de dödas befrågande. Norrmann Eschenburg 2: 108 (1818); jfr γ. Om råd befråga blott ditt eget mod. Atterbom LÖ 2: 278 (1827, 1854). Hon beskyllades .. för det hon befrågat spåmän rörande det Cæsariska huset. Kolmodin Tac. 1: 220 (1833). Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 1: 124 (1854). — särsk.
α) (†) utan utsatt personobj. (Vidare) Befrågher hans Nådhe, om thet icke skulle vara tilbörligit att, om någor .. öfverfaller bönderna, att han ju måtte therföre tilbörlige straffat blifva. RA 1: 196 (1533). Rothovius Likpred. öfv. Birckholtz F 3 a (1624).
β) (†) i förb. befråga ngn till ngt, tillspörja ngn om (hans villighet till) ngt. RP 6: 446 (1636). Monge uttskriffningar äre holdne, der till Adelen intet haffve varit befrågade. Därs. 456.
γ) [jfr t. den arzt, das orakel befragen] närmande sig bet. rådfråga. At jag har Abraham befrågat, skal ehr lära, / Hur vti tviksam ting ehr åt I skolen bära: / Befråga Herrans mun; befråga ock godt folck. Kolmodin Qv.-sp. 1: 86 (1732). (Konungen) befrågar och hörer sitt Råd, när han det nödigt finner, utan at därföre vara bunden til deras tankar. Schönberg Bref 3: 18 (1778).
b) (†) med prep. med: fråga, rådföra sig med (jfr 2 b β). O. Petri Lagkomm. 11 (c. 1540). (G. I) Befrågade så medh sin Canceller M. Larentz, om han hade förnummet hwadh thet skulle wara för en lerdom? Svart G. I 93 (1561). (Människan är) Affwänd ifrå Gudz kärleek til werldennes kärleek, så at hon .. älskar, ährar, befrågar medh sigh sielff. Muræus 1: 27 (”37”) (1648).
c) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (†) efterfråga, efterhöra, göra förfrågningar om. Är min ödmyke .. bön .. at eder nade ville vordis at befraage mig (dvs. åt mig) nogra sköne hestär til köps. HSH 17: 150 (1523). — med prep. efter: fråga l. göra förfrågningar efter l. beträffande. Huar och en spör och befråger jw gerne epter siit. G. I:s reg. 9: 175 (1534). Befrågha effter förtijdhen, .. om någhon tijdh een sådana stoor ting skeedd .. är. 5 Mos. 4: 32 (Bib. 1541).
d) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. holl.] (numera bl. ngn gg i kyrklig stil) utforska, (gm frågor) taga reda på l. göra sig underrättad om. G. I:s reg. 4: 176 (1527). Lät befrågha om thetta folcket syndat haffuer emoot sin Gudh. Judit 5: 24 (Bib. 1541). Prestens leppar skola bewara lärona, at man må befrågha Laghen aff hans munn. Mal. 2: 7 (Därs.). För än en sägher sijn mening om menniskionnes watn, tå skal han befrågha menniskionnes ålder. B. Olavi 195 a (1578). Jag hade saken först hos Adam bordt befråga. Kolmodin Qv.-sp. 1: 6 (1732). Lärarne hafva .. varit till hands, ifall du hade velat af dem befråga vägen till lifvet. Berggren Pred. 83 (1868).
e) (†) i förb. befråga emellan sig, fråga hvarandra (om), samtala om, diskutera, afhandla. Huad befråghaden j idher emellan j wäghen(?) Mark. 9: 33 (NT 1526). jfr: När .. (Paulus) hadhe thet sagt, gingo Judhanar vth j frå honom, och hadhe emellan sigh mykin befråghilse. Apg. 28: 29 (Därs.).
2) refl.
a) [jfr motsv. anv. i mnt., holl. o. t.] (numera bl. ngn gg i kyrklig stil) förfråga sig, höra sig för. Een troghen Pijgha .. achtadhe Porthen, och wille ingen hemlighen inlåta, för än hon hadhe befrågat sigh. Lælius Jungf. G 2 a (1591). Här vppå (dvs. på de dåliga finansiella förh.) bötter (dvs. bot) att skaffa hafwer iagh mig nogsampt beflijtat, ther uppå dagh och natt tänckt, såsom och migh hoos andra therom befrågat. Gustaf II Adolf 117 (1615). Hafwer Jag .. till E: K: M:t vnderdånigst supplicerat och mig befrågat, huru i detta målet häreffter skulle förhållas. S. Rosenhane i HSH 31: 47 (1663). Jag måste först befråga mig, Aliorum ante sententiam expiscabor. Schultze Ordb. 1326 (c. 1755). Befråga sig hos någon om, i, rörande en sak. Dalin (1850; betecknadt ss. föga brukligt). jfr: F:s predikningar fostrade i allmänhet hans åhörare icke till mycket enskildt befrågande hos läraren. E. D. Heüman i Kyrka o. skola 1898, s. 202; jfr 1.
b) i förb. befråga sig med ngn.
α) [jfr motsv. anv. i ä. t.] (†) diskutera l. disputera med ngn. Thå han (dvs. Jesus) kom till sina läryungar, sågh han .. the scriftlärda befrågandes sich medh them. Mark. 9: 14 (NT 1526).
β) [jfr motsv. anv. i t.] (numera bl. ngn gg i biblisk stil i anslutning till Gal. 1: 16) rådföra sig l. rådgöra med ngn, rådfråga ngn, taga ngn till råds (jfr 1 b). Wij .. haffue befrågat oss med godhemen som j then helge skrifft forfarne ära. G. I:s reg. 7: 209 (1530). Om tu behöffuer rådh, så söök them när wijsom menniskiom, och befrågha tigh medh the förståndigha. Syr. 9: 22 (Bib. 1541). Iagh .. befrågadhe migh inthet ther om, medh kött och blodh. Gal. 1: 16 (Därs.; öfv. 1883: rådförde mig icke); jfr Flensburg Kyrkl. tal 75 (1868), Wirsén Vint. 111 (1890). Hiärne Orth. 111 (1717). Han har därom befrågat sig med ingen människa, Inconsultis omnibus fecit. Schultze Ordb. 1326 (c. 1755).
Spalt B 683 band 3, 1901