Publicerad 1901 Lämna synpunkter BEGRÄNSBAR begrän4s~ba1r, äfv. (i sht i Sveal.) 03~2, adj. (föga br.) som kan begränsas; i sht till BEGRÄNSA II 2, filos. N. F. Biberg i VittAH 10: 131 (1811). Nyblæus Forskn. I. 2: 413 (1875). — jfr OBEGRÄNSBAR. Spalt B 775 band 3, 1901 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
