| Publicerad 1901 | Lämna synpunkter |
BEGRÄNSNING begrän4sniŋ, i Sveal. äfv. 032, r. l. f.; best. -en; pl. -ar.
a) sätt hvarpå ngt begränsas; hvad som begränsar ngt, gräns(er). jfr (SKOGS)INDELNINGS-, ÅRSHYGGES-BEGRÄNSNING. — särsk.
α) till BEGRÄNSA II 1 b α α’. Utanomkring den ännu (kring Nürnberg) vidmakthållna begränsningen af duktiga grafvar, murar och bryggor. Atterbom Minnen 130 (1817). Fjärdar, åt hvilka ögat förgäfves söker någon annan begränsning, än den dunkelblåa horizonten. Castrén Resor 1: 160 (1842). Den stora öns (dvs. Madagaskars) östra begränsning blef (gm denna färd) .. approximativt fastställd. Nordenskiöld Periplus 143 a (1897). — närmande sig 2: bestämd(a) kontur(er), bestämd form. En verld af fägring / Växte (då dimman skingrades) sakta opp ur skuggans tomhet / Tog begränsning, färger, glans. Runeberg 3: 49 (1842).
β) till BEGRÄNSA II 1 b α β’. Geometrien undersöker icke rymdens natur, såsom tom och odelad rymd, utan naturen och egenskaperna af dess verkliga eller tänkbara begränsningar. Leopold 4: 70 (c. 1820). — i sht tekn. yttersta del (af ngt); yttersida, (ytter)kant, (yttersta) rand o. d. I samma mån kyrkans begränsningar äro otäta. E. A. Wiman i Tekn. tidn. 1871, s. 141. Bankens öfre begränsning kallas dess krön, och sidobegränsningarna kallas dossering eller slänt. C. A. Klintberg i NF 1: 1525 (1876). Kröningen på ett af dessa .. tempel, hvarå den yttersta taggiga begränsningen troligen föreställer flammor. Scholander 3: 55 (c. 1880).
b) [jfr lat. fines i bet. område] (knappast br.) hvad som ligger inom (ett visst områdes osv.) gränser; (begränsadt) område. En konung (skall) / Falla hädan och sorg uppväcka i Spartas begränsning. Carlstedt Herodot 3: 181 (1833; gr. οὖρος).
a) till BEGRÄNSA II 2 a. Intet är vigtigare för en vetenskaplig undersökning än .. en skarp begränsning af sjelfva uppgiften. Claëson 1: 256 (1858). Definitionen bör .. upptaga alla de kännetecken, som erfordras för definiti noggranna begränsning. Borelius Log. 68 (1863, 1882).
b) till BEGRÄNSA II 2 b. Hellenerne (uppnådde), genom måttfull begränsning .. (och) harmonisk formgifning, den högsta grad af värdighet (i sina tempelbyggnader). Eichhorn Konst. hist. 20 (1881); jfr δ. — särsk.
α) mat. Till den fullständiga lösningen af ett problem (hör) den s. k. begränsningen, d. v. s. angifvandet af de vilkor, under hvilka problemet är möjligt. G. Eneström i NF 13: 278 (1889).
β) inskränkande, inskränkning. Att genom begränsning af utskottets makt göra det mindre farligt. Malmström Hist. 4: 131 (1874). — konkretare, i pl. Begränsningar och kvalifikationer vid .. tillämpning (af grundsatsen om samfällda val) äro visserligen nödvändiga. De Geer Minnen 1: 223 (1861). (Humoristen) längtar utan missmod från sinnlighetens och begränsningarnes verld. Wennerberg i SAH 43: 41 (1867); jfr γ β’.
γ) mer l. mindre konkret: förhållande(t) l. tillstånd(et) att vara begränsad l. inskränkt (af l. inom vissa gränser); inskränkthet. Brister, som .. härröra från begränsningen af förmåga och tid. Beskow K. XII 1: 7 (1868); jfr γ’. Former .. med mera lokal begränsning i utbredningen. Karlin Sk. textil konstsl. 25 (1886). jfr: Individualiteten får icke uppfattas som en blott begränsning och negation. Ljunggren Est. 1: 69 (1856, 1869); jfr β’. — särsk.
α’) (mindre br.) inskränkt omfång l. omfattning. (Till min hänförelse öfver naturen vid Heidelberg) bidrog naturligtvis .. begränsningen af hvad jag förut sett. De Geer Minnen 1: 46 (1892).
β’) om sinnlig l. timlig ofullkomlighet i allm. Vår begränsnings tvång, som oss nödgar i dröjande former / Skåda det eviga varandet an. Stagnelius 2: 396 (c. 1815).
γ’) om (individuell) inskränkthet l. ofullkomlighet l. brister i fråga om förmåga, begåfning, uppfattning o. d. För nationalitetens likasom för personlighetens utbildning fordras .. ett erkännande så väl af egen begränsning som af egna förmögenheter. H. Reuterdahl i SKN 1843, s. 278. Statsrådets ledamöter hade han .. tillfälle att se på allt för nära håll, för att ej upptäcka hvars och ens begränsning. E. C. Tegnér Trolle-Wachtmeister 2: 32 (1889). Ej heller blundade Beskow för den begränsning, som låg i den gamla skolans sätt att förbinda skönhet och nytta. Wirsén i 3 SAH 11: 290 (1897).
δ) till BEGRÄNSA II 2 b δ. Först i begränsningen visar sig mästaren. Ahnfelt Bev. ord 119 (1879) [öfv. af t. in der beschränkung zeigt sich erst der meister (Goethe)]. — jfr SJÄLF-BEGRÄNSNING.
(1) -LINJE~20. (Brunkolsflötsens) begränsningslinie företer en mängd ut- och ingående vinklar. Uppf. b. 3: 171 (1873). Bergåsar med .. ganska jämna öfre begränsningslinier. AB 1890, nr 42, s. 2. särsk. med afs. på grafisk konst: kontur. Rohne 40 (1840). I grafiska framställningar .. (hade) förut varit brukligt att inom begränsningslinierna lägga .. platta lokaltoner. Scholander 3: 62 (c. 1880). —
(2) -OMDÖME~020, äfv. ~200. log. (Det kategoriska omdömet) kan vara positivt eller negativt: beskaffenhets- eller begränsningsomdöme. Ribbing Log. 15 (1879). —
(1) -VÄGG~2. tekn. Tilloppskanalens ena begränsningsvägg. K. Dahlström i Tekn. tidskr. 1899, A. A. s. 280. —
(1) -YTA ~20. Begränsningsytorna mellan de särskilda vätskorna. Fock Fys. 103 (1853, 1859). O. E. Westin i Tekn. tidskr. 1895, A. B. s. 44. —
(1) -ZON~2. särsk. med. (Kallbrand) kan utbreda sig diffust eller blifva begränsad. I senare fallet uppstår i omgifningen, i en bredare eller smalare zon (begränsningszon, demarkationslinie), .. en ökad lifsverksamhet, hvilken stegras till inflammation. A. Key i NF 2: 1034 (1878).
Spalt B 775 band 3, 1901