| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEGÄRIG (begä´rig Weste; bej`ärig Almqvist), adj.; adv. -T.
(†) begärlig (se d. o. II), lysten, fiken, ifrig; intresserad; jfr BEGIRIG. (De) äre begärige att höra. P. J. Gothus Rel. art. 378 (1603). The Romare (blefvo) .. begärighe til strijdz. Schroderus Liv. 432 (1626). (Den) begärige Läsaren. Siam 53 (”33”) (1675). När watnet faller på löös sandgrund, .. tager samma lösa grund watnet begiärigt til sig. Hiärne 2 Anl. 58 (1702). Barnet är begärigt äfter bröstet. Schultze Ordb. 1388 (c. 1755). Hon .. alt hvad Brodren händt begärigt veta vil. Celsius G. Vasa 116 (1774). Med begärig blick. Svartz Præs. i VetA 1797, s. 47. Dalin (1850; betecknadt ss. föga br.). — begärlig l. fiken l. lysten efter. Att dee evangeliske Churfurster och Ständer friden mycket äre begerige. RP 6: 179 (1636). — jfr ÄRE-BEGÄRIG.
Spalt B 821 band 3, 1902