| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEHAGSJUK beha3g~ʃɯ2k, stundom 04~1 (beha`gsjuk Weste), adj. -are. adv. -T.
otillbörligt l. öfverdrifvet angelägen om att behaga l. göra sig behaglig.
1) (†) om person som söker att behaga l. ställa sig in hos öfverordnade, menigheten o. d.: som jagar efter gunst, popularitet o. d.; inställsam. Hvad ringa magt och värde ligger då uppå behag-sjuka människors grundlösa utrop, som sätta Konungar öfver alt hvad de högst veta i verlden. Tessin Bref 2: 372 (1755). Behagsjuk .. ambitiosus; .. popularis. Lindfors (1815). Adeln såg uti Konsuln en vek och behagsjuk, menigheten en bedräglig man. Kolmodin Liv. 1: 205 (1831).
2) som ledes af l. röjer åstundan att (gm framhållande af sina personliga, i sht yttre företräden o. d.) behaga personer, vanl. af motsatta könet; kokett.
a) om person, i sht fruntimmer. Hon är .. dejelig och behagsiuk. Dalin Arg. 2: 111 (1754). Vissa behagsjuka fruntimmer, hvilka sätta på spegelns räkning en stor del af ansigtets fulheter. Tegnér 5: 43 (1804). Har ni icke uppbjudit allt för att roa, fägna, glädja en otacksam, en inbilsk, ja rent ut sagdt en behagsjuk karl. Almqvist A. May 90 (1838). Långt ifrån att vara hvad man kallar behagsjuk, tycktes hon dock sjelf njuta af att vara angenäm för andra. H. Lilljebjörn 2: 18 (1867).
b) om ngt sakligt: som vittnar om l. röjer l. föranledes af behagsjuka l. koketteri. (Hon) skall .. med sina behagsjuka nycker (hafva) plågat mången stackars Gosse. Weste Werther 76 (1783, 1796). Behagsjuka åtbörder, ord, konstgrepp .. Behagsjukt minspel. Schulthess (1885). — i bild. Lätta flägtar .. skalkades med seglens hvita barm, behagsjukt blottad. Crusenstolpe Mor. 1: 270 (1840). — oeg. o. bildl. (Botins) förtjenst .. att kläda sitt fosterlands historia i en anständig drägt, hvarken belastad med behagsjuka prydnader eller förställd af en låg vårdslöshet. Zibet i 1 SAH 3: 159 (1790, 1802). Det läckra, det behagsjuka äro motbjudande lika väl som det svulstiga. Wirsén E. Key 120 (1900).
Spalt B 851 band 3, 1902