Publicerad 1902   Lämna synpunkter
BEHJÄLPIG, adj.
Ordformer
(-ig, -ige (pl.) G. I:s reg. 2: 62 (1525), O. Petri Kr. 169 (c. 1540). -eghe (pl.) G. I:s reg. 3: 183 (1526). — -uge (pl.) G. I:s reg. 2: 101 (1525), 3: 107 (1526). -oge (pl.) Därs. 1: 31 (1521?))
Etymologi
[fsv. behielpogher, -igher, -egher, efter mnt. behelpich]
(†) behjälplig (se d. o. I). Warandis lassze Wesgötthe behielpig hörugh och lydug j thenne sack. G. I:s reg. 2: 62 (1525). Tingha medh almoghen .. ath the wille wara oss behielpuge tiil samma bygningh huar man med .. (nio) dagxverkie. Därs. 3: 107 (1526). The skulle wara honom behielpige at frelsza landet. O. Petri Kr. 169 (c. 1540).

 

Spalt B 861 band 3, 1902

Webbansvarig