Publicerad 1902   Lämna synpunkter
BEHJÄLPLIGHET bejäl4plig~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 030~2 (behje´lplighet Weste 1: 1954), r. l. f.; best. -en.
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara behjälplig; särsk. (föga br.) till BEHJÄLPLIG I, konkretare: hjälp, bistånd. Dalin 2: 763 (1853). Sturzen-Becker S. arb. 2: 21 (1861).

 

Spalt B 863 band 3, 1902

Webbansvarig