| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEHÅLLEN behol4en, i Sveal. äfv. 032 (behå´llen Weste; beh`ållän Almqvist), p. pf. (af BEHÅLLA) ss. adj. -et, -ne, -na; se för öfr. HÅLLA. —
a) som fortfarande eges l. innehafves (af ngn), fortfarande i (ngns) ego l. till (ngns) disposition, i uttr.:
α) (†) hafva (vara) behållen (behållet osv.), hafva (vara) i behåll l. kvar, fortfarande hafva. Präster .. som ännu hade någre landbönder behåldne. Brahe Kr. 55 (c. 1585). Watzlan är borte och smöret behållet. Rondeletius 40 (1614). Ho kan säga, at then hafwer tron behållen, som förnekar Christum? Spegel Pass. 120 (c. 1680). (Södra Sv. o. andra sydliga länder) hafwa alla Solen behållen (när den längre norrut om vintern är försvunnen). Rudbeck Atl. 2: 665 (1689). En som har sitt sunda begrep behållet. Oelreich 294 (1755).
β) [jfr y. fsv. gånga aff mz beholna håffuer] (†) gå (draga bort osv.) med behållna håfvor, gå (osv.) med sina tillhörigheter; få fritt aftåg. Junkar Magnus moste gå vthåff för en fonga, Men alle the andre gingo vthaff slottet med behåldna håffuor. O. Petri Kr. 120 (c. 1540). Svart G. I 72 (1561). Petreius Beskr. 2: 119 (1614).
γ) (skämts., i södra Sv., föga br., samt i Finl.) vara behållen vara l. gåfva l. behållna gåfvor, vara ngt l. det som (ngn) har i behåll (jfr b) l. ej kan bli af med; i sht om stryk o. d. Hon fick ju sjelf ej någon släng, / Men hvad dess drängar fick det var behållna gåfvor. C. I. Hallman 277 (1778). Topelius Planet. 1: 17 (1886). Stryk är behållen gåfva. Ahrenberg Öst. 5 (1890).
b) [jfr motsv. anv. i d.] som är öfver l. i behåll (efter afdrag af vederbörliga omkostnader o. d.), ej förbrukad; ren, netto; numera i sht i vissa förb., ss. behållen vinst l. inkomst l. tillgång l. andel o. d. Huad the för lx marcer ortuger köpt haffue, äre the till friidz när the kunne få beholdne peninger igen i Lubko (dvs. Lübeck) XXX marcer. G. I:s reg. 13: 354 (1541). Han hade sagt, att 20 rixdaler blifva behåldne (på hvart skeppund koppar). RP 4: 148 (1634). Räcker tridiung ther til (dvs. till morgongåfva) af mannens behålna lott i löst och fast. GB 9: 4 (Lag 1734). Jag tror, att handelsvinst och behållen inkomst icke böra vara den enda måttstocken för värdet af medborgerliga bemödanden. Järta V. skr. 1: 130 (1816). Vid bodelning efter stadsrätt tilläts .. den efterlefvande makan att alltid taga halfva behållna boet. Olivecrona Lagb. gift. 98 (1851). Af bankens behållna årliga vinst skola minst tio procent afsättas till reservfond. SFS 1891, Bih. nr 73, s. 3. Bouppteckningen .. visade en behållen tillgång af 35,503 kr. 89 öre. VL 1893, nr 76, s. 2. Besparingen af den i cylindrarne arbetande ångan måste uppgå till högre belopp, för att en behållen vinst skall kunna uppstå. O. Nycander i Tekn. tidskr. 1897, A. M. s. 4. jfr: Den tröst vi delat åt andra blir .. vårt enda behållna glädje-ämne. Lehnberg Pred. 2: 257 (c. 1800); jfr a.
c) [jfr motsv. uttr. i d. o. holl.] sjöt. om ngt som kvarstår ss. resultat af olika krafters verkningar, i uttr. behållen kurs o. d., om kurs i hvilken ett fartyg framkommit, påverkadt af vind, ström m. m.; motsatt: stäfvad kurs; jfr BEHÅLLA 1 j. Rosenfeldt Navig. 86 (1693; se under BEHÅLLA 1 j). Behållen, kallas den för afdrift och variation korrigerade kursen. Naut. ordb. (1840). Behållen eller korrigerad kurs. Stjerncreutz (1863).
d) (†) om kvarblifvande på ett ställe: kvar. Egypten .. hwarest Swalorna .. äre heela Året behållne. Rudbeck Atl. 2: 653 (1689). jfr: Sedan haar han (dvs. en ryttare som omkom 1656) intz funnes i någre Rullar behållen. Växiö domk. akt. 1658, nr 67.
a) [jfr motsv. anv. i d.] (numera bl. ngn gg arkaistiskt; se dock slutet) om sak: bibehållen, fortfarande i godt skick; förr, o. i bygdemålsfärgadt tal ännu ngn gg, äfv. utan jämförelse med ett tidigare tillstånd: i godt skick, god, bra, bastant. Hvadh som i Gadebusch tilstädes ähr, beholledt och oförderffuadt. A. Oxenstierna Skr. 2: 6 (1607). I Kexholm är staden heelt och hollen opbränt, men vallerne ännu tämmeligen beholdne. RP 6: 129 (1636). Spijsen icke alldeles behållen. Syneprot. i Växiö domk. arkiv 1667, nr 338. Behollen vahra, A stanch commodity. Serenius (1741). Landshöfdingen .. lät .. gifva .. befallning .. til Flistads Sokne-Män, at tit föra hvar sitt behållit bräde. Broocman Österg. 2: 111 (1760). (Tuppens) stöflar voro .. / Af godt behållit skin. Livin Kyrkost. 79 (1781). Banden äro behållna och synas kunna uthärda ännu några månader. C. F. Dahlgren S. arb. 4: 54 (1830). En temligen behållen sal. Atterbom LÖ 2: 304 (1854). Af vigten å de bevarade behållna dalrarne .. synes dock framgå, att … Forssell Hist. II. 2: 56 (1875). jfr: Nu så låg den tappre slagen, / Dock, till modet än behållen, / Sad’ han .. Runeberg 5: 69 (1860); jfr b. — särsk. (numera mindre br.) i förb. väl behållen (jfr b slutet); jfr VÄLBEHÅLLEN. En gammal vacker port, hvars kanter äro af marmorsten arbetade och väl behållna. Eneman Resa 1: 22 (1711). Denna klädning är ännu ganska väl behållen. Dalin (1850). 1528, från hvilket år vi ega väl behållna exemplar af både Hel- och Halfdaler. Forssell Hist. II. 2: 56 (1875).
b) [jfr motsv. anv. i fsv., mnt. o. holl.] (†; se dock slutet) om person: välbehållen, okränkt, i godt förvar; jfr BEHÅLL 4. Dalekaraner fordrade (dvs. förhjälpte) samme Daleiunckar frij och behollen aff Rijket. Svart G. I 111 (1561). Dhe som till honom flydde woro trygge och behåldne. Rudbeck Atl. 3: 487 (1698). (Kristiern II) utstod väl en storm (på Nordsjön) .. men han kom dock behållen til Nederland. Dalin Hist. III. 1: 74 (1761). — särsk. (numera mindre br.) i förb. väl behållen (jfr a slutet). (Vi) önska, att .. I samptligen väl beholdne och oskadde till oss framkomma. Oxenst. brefv. 1: 151 (1620). N. Av. 21 Aug. 1657, Part. s. 2. Cavallin (1875).
a) [jfr motsv. anv. i ä. d. o. holl.] om sak: ej förstörd, som ej förstörts l. gått under. Mong aff them (dvs. skeppen) bliffuo borta (i stormen) .. och inghen aff the andre skeppen som behallen woro wijste huarest han (dvs. E. XIII) war bliffuin, förgången eller behallen. O. Petri Kr. 191 (c. 1540); jfr b. J. Banér i Oxenst. brefv. 6: 34 (1629; om skepp). Ibland dem (dvs. de pyramider), som ännu äro behåldne. Eneman Resa 1: 187 (1712).
b) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt. o. holl.] om lefvande varelse, i sht person: räddad, frälsad, bevarad, öfverblifven, ännu vid lif. Allena Noah bleff behollen, och hwadh medh honom war j Arkenom. 1 Mos. 7: 23 (Bib. 1541; Vulgata: remansit, Luther: bleyb über). Judanar, som behåldne och igenleeffde woro aff fängelset (dvs. babyloniska fångenskapen). Nehem. 1: 2 (Därs.). Frwer och Jungfrwr .. äre intet dödhe, vthan behåldna, och må wäl. Petreius Beskr. 2: 198 (1614). Fienden (var) .. så förswagat, at icke mehra än Tutusend Man woro behåldna. Girs G. I 132 (c. 1630). Eywinder .. kom utur elden .. och blef hann allena behollen af dem där inne wore. Reenhielm Olof Tr. 123 (1691).
4) [jfr motsv. uttr. i y. fsv. (HSH 19: 150 (1506)), d., mnt. o. holl.] (†) i förb. behållen resa, resa som man företagit utan att lida skada, lycklig resa. Han giorde en behollen resa, He came safe home. Serenius (1741). — i sht i uttr. med behållen resa, efter lyckligt öfverstånden resa l. färd, lyckligt och väl, välbehållen. Att wårtt krigzfolck haffwe nu waritt (i Småland) .. och med beholden reesse nu vp j Östergötlandt vpkomme. G. I:s reg. 15: 245 (1543). At E(ders) K(ärlighet) med helso och behollen resa til Swerrige ankommen är frögdar migh af hiertat. Gustaf II Adolf 557 (1622). Cronones skipp är igen kommit ifrån Nova Suecia .. med behållin reesa. RP 8: 102 (1640). Kumblæus Likpred. öfv. Hult D 3 a (1664).
5) [utveckladt ur 2] som det ej går ngn nöd på, som reder sig l. står sig (godt); såverad; i sht i ekonomiskt afs.
a) (†) som har det bra (ställdt för sig), som kan vara belåten. Jagh är och däijeligh om Ansichte och Håår, / Han är wäl behållen som migh får. Bedlegr. 5 (1647). Han är väl behollen, He is well provided for. Serenius (1741). — särsk. i fråga om ekonomiska förh. Behållen som sitt haar .. (förklaradt:) Ty Bythe gåår sällan aff vthan skada på endera sijdan. Grubb 42 (1665). (Norrbottningen) måste .. vinna .. 6 Dal(er) på hvarje tålft Bräder, om han skal vara behållen. Chydenius Vederläggn. 38 (1765).
b) (†) ekonomiskt oförkränkt, som har sin nödtorft; ej utarmad, ej ruinerad. Derigenom de arme bönder, som ännu någorledhes beholdne äre, kundhe medh allone uttarmadhe bliffva. Oxenst. brefv. 5: 45 (1613). At .. opbörden (måtte) skee medh een sådan moderation, att Allmogen kunde blifwa behållen. G. O. Stenbock i HSH 31: 326 (1662). Om .. genom desse hielper (dvs. skatter) itt hemman blifwer behållit, så blifwa tijo åter igen öde. RARP 6: 60 (1657); jfr 3 a.
c) (numera föga br.; se dock α o. β) ej fattig, bärgad, burgen, i goda omständigheter; jfr BEHÅLL 9. Swedberg Schibb. 448 (1716). Sv:s R:s ständers bevilln. 1800, s. 30. De som egna sig åt detta yrke (dvs. strömmingsfisket) blifva merendels behållne, stundom förmögne. Zetterstedt Sv. lappm. 1: 52 (1822). Farmers (i England) utgöra .. hvad man i Sverige skulle kalla en mycket behållen klass. Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 2: 271 (1856). De fyra klasser, hvaruti hushållen då (dvs. före 1805), såsom äfven för närvarande, voro, efter sina ekonomiska vilkor, indelade, benämndes .. i början .. förmögne, behållne, fattige och utfattige. (Agardh o.) Ljungberg Stat. III. 2: 44 (1857). Cavallin (1875). — särsk.
α) (fullt br.) i förb. behållen karl o. d. Han drog hijtt en behållen karll och hädan som en stacker. Växiö rådst. prot. 1653, s. 819. En behållen Man. Rääf Ydre 3: 235 (i handl. fr. 1687). Nu är du behållen karl — nu kan du gifta dig när du vill. Lindegren 1: 90 (1805). Jag pressar inga andra än behållet folk, rika bond-knösar. Hagberg Shaksp. 3: 215 (1848). Topelius Vint. I. 2: 230 (1863, 1880). — (†) At hennes fattige föräldrar giärna see dhet, dhet hon blifwer försynt med een god och wäl behållin man. Växiö domk. akt. 1684, nr 224.
β) (numera mindre br.) i förb. behållet bo, hus o. d., burget l. förmöget bo osv. Behållet hus: domus locuples. Lindfors (1815). Boet (blef) småningom, under deras vårdande händer, hvad man kallar ett behållet bo. Bremer Hem. 2: 163 (1839). Erkebiskopen .. synes .. hafva efterlemnat ett ganska behållet bo. Forssell i SAH 58: 176 (1882).
Spalt B 888 band 3, 1902