Publicerad 1902   Lämna synpunkter
BEHÖLJA behöl4ja l. 032, v. -er, -de, -t, -d. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[efter t. behüllen; jfr holl. behullen; se BE- o. HÖLJA]
(i sht i framställning af vitter art, numera knappast br.) hölja, betäcka, öfverhölja, omhölja; vanl. i p. pf.; med prep. med äfv.: hölja (ngt) öfver (ngn l. ngt). En med linne innantill behöljd vagn. Econ. annal. 1807, Febr. s. 114. Efter dessa ord behöljde han sitt ansigte. Carlstedt Herodot 2: 324 (1833). Fram till domarsätet / .. trädde kämparna, / af stoft och svett behöljda. G. L. Silfverstolpe 1: 145 (1839, 1851). När honom trälinnorna (efter badet) .. med en konstrik mantel behöljt. Johansson Hom. Od. 8: 455 (1844). — med sakligt subj. Finaste linne var flickornas drägt, lifrockar behöljde / gossarne. Johansson Hom. Il. 18: 595 (1848). — jfr IS-, MOLN-, SKULD-BEHÖLJD.

 

Spalt B 912 band 3, 1902

Webbansvarig