| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEHÖR behö4r l. -œ4r, n. (jfr dock anm.); best. -et; pl. =. Anm. I ä. tid har möjl. behör, i likhet med motsv. ord i vissa andra spr., äfv. varit f. (l. m.); jfr särsk. förb. med all behör, där dock all kan vara n. pl.
1) hvad som hör till ngt.
a) (numera bl. tekn.; jfr anm. nedan) konkret: tillbehör, rekvisita; utredning, utrustning; i sht i uttr. med (allt osv.) behör. Huruledhes en sådan krijgzmacht medh sitt behör, nödtorffteligen kunde underhållen warda. Gustaf II Adolf 215 (1625). Skep medh all behör. RP 1: 156 (1629). Här är Bogar, pijhlar, näät, spiut, stafwar, horn och alt behör (till jakt). A. Wollimhaus i 2 Saml. 1: 116 (c. 1669). Lind (1749, under fleet). (Krigsmakten) var .. med alt behör utrustad. Dalin Hist. III. 1: 69 (1760). Två tveroddsskepp han ur flottan / Väljer med fulla behör. Adlerbeth Æn. 199 (1804, 1811). Skära till behören: apprêter les doublures. Schulthess Tillägg (1890, 1900; anf. ss. skräddarterm). Öfningsbriggen Snappopp med följande tillhörande inventarier, nemligen: .. 1 st. drill med behör. Tidn. f. lev. 1899, nr 26, s. 2. För flottans härvarande varf erfordras (bl. a.) .. 4 st. smedjor med behör. Därs. 1900, nr 11, s. 2. jfr: Under bön och vaksamhet vårde väktarena Zions berg, läran och de heliga behören. Wingård Skr. 2: 13 (1818). jfr KRIGS-, RES-, SY-, TILL-BEHÖR. — Anm. Ordet hade i ä. tid en betydligt vidsträcktare anv. än nu, men brukades hufvudsakligast om tillbehör till fartyg (o. krigshär).
b) (†) abstraktare: hvad som hör till l. bör tillhöra ngt. Sedan redde Koningen .. sig till med all behöör att holla sijn Croning. Svart G. I 135 (1561); jfr 2. Då begrafningen förrättat wahr med sitt behöör. Växiö domk. akt. 1688, nr 55.
2) (†) abstr.: åliggande, plikter, i sht sådana som i följd af en viss (ämbets)ställning tillkomma en person. Rättwijsheet, hwilkens handhafware, beskyddare och fulbordare, Förster och Herrer, effter theras ämbetes behör wara skola. Fosz 579 (1621); jfr 1 b. Undfå Legater (dvs. sändebud) och besökia them med annor behör, som af een sådan charge fordres, kan jag inthet fulleligen effterkomma. RP 8: 91 (1640).
Spalt B 912 band 3, 1902