| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEJÄMRA, v. -ade; se för öfr. JÄMRA.
(†) jämra sig öfver, med jämmer l. högljudt klaga öfver l. djupt beklaga (ngt). Wor tro Tijänere H. N., haffuer .. clagett ock beiembrett szin nöd for oss, ath han arme Man icke kan koma tiil (sin rätt). G. I:s reg. 11: 149 (1536). (De) bootfärdige .. hafva känt och bejämrat syndsens nöd och tunga börda. Swedberg Sver. ol. 21 (1710). Din moder .., som ofta / Lutad utöfver din graf, hjertligt bejämrar din död. Tranér Anyta 50 (1826). Tiden 1848, nr 108, s. 2.
Spalt B 923 band 3, 1902