Publicerad 1902   Lämna synpunkter
BEKAJA bekaj4a, i Sveal. äfv. 032, v.1 -ade. vbalsbst. -ELSE (numera knappast br., Rom. 11: 9 (NT 1526), P. J. Gothus Rel. art. 332 (1603)).
Etymologi
[sannol. af ett ej uppvisadt mnt. verb, hvars bet. o. härledning ej torde kunna med visshet fastställas, men som säkerligen är identiskt med det först tämligen sent anträffade holl. bekaaien (af omtvistadt ursprung; se Vries); i några bet. visar detta (o. särsk. p. pf. bekaaid) en öfverensstämmelse med bekaja (o. BEKAJAD) som trol. beror på släktskap med det sv. ordets antagna mnt. förebild, men i vissa fall torde kunna förklaras ur inflytande från holl. på sv.; jfr äfv. det af Halbertsma o. Dijkstra anf. fris. bikaje med bet. bedraga, lura, en bet. som äfv. förekommer hos holl. bekaaien, o. som torde kunna utgå från bet. snärja. Förh. till KAJA, v., är ovisst. Se för öfr. Tamm]
— jfr BEKAJAD.
Anm. Från o. med Sahlstedt (1773) upptages i 1700- o. 1800-talens ordböcker, ss. det synes, bl. p. pf., o. af Dalin (1850) betecknas det eg. verbet uttryckligen ss. obr.; i senare tid har dock detta med anslutning till BEKAJAD återupptagits (se 2).
1) [jfr holl. in’t net bekaaien] (†) insnärja, snärja; omsnärja; inveckla; fängsla, fjättra; i allm. bildl.; stundom möjl.: förvilla; ofta med prep. med. (Låt) theres boord wara ena snaro, och till becayelse, och till förarghilse. Rom. 11: 9 (NT 1526; gr. εἰς ϑήραν, Vulgata: in captionem, Luther: zu einer berückung). Dieffuulen haffuer så bekayat theres hierta, at the ingen förbättring få aff gudz ordh. O. Petri 2 Post. 47 a (1530). Vnderstundom bekayar han (dvs. djäfvulen) oss medh otroheet, stundom medh säkerheet. L. Petri 3 Post. 126 b (1555). Dödzens snara hadhe bekayat mig. Dens. Ps. 116: 3 (1560; Bib. 1541: vmfattat). (Gud har förlossat oss) ifrån .. Dieffwulens fängelse, then oss medh Påwens falska Lärdom bekajadt hade. Svart Är. 90 (1560). jfr: När wij för ångest och många stoora farligheeter .. vthi sådana bekaielse swäffuom .. att wij icke wetom hwad wij aff Gudi bidia skolom. P. J. Gothus Rel. art. 332 (1603). — särsk.
a) pass. (jfr 2 a); i sht i p. pf.; jfr BEKAJAD. Lather idher icke på nyt becayas medh träldomsens ook. Gal. 5: 1 (NT 1526; Bib. 1541: fångas vnder). Menniskian är så bekayat med syndenne at hon kan henne aldrig aff sijn eghen mact qwitt warda. O. Petri Sal. B 4 b (1535). I then snaro som .. (djäfvulen) haffuer vtlagdt til at fonga en annan medh, ther warder han sielff bekayat vthi. Dens. 3 Förman. A 3 a (1535). Abraham .. sågh en wädhur baak sigh, bekayat medh hornen vthi en törnebuska. 1 Mos. 22: 13 (Bib. 1541). jfr: Denna (negativa) orthodoxi är gemenligen bekajad i politiska intressen. Thomander Skr. 2: 513 (1828). — närmande sig bet.: dragas med, lida af; vara betungad l. hemsökt af. Ale (dvs. alle) arme ayas, mædan dhe mæd Jæmren bekayas. Bureus Suml. 77 (c. 1600; anf. ss. ordspr.). jfr: Doch är iagh medh falsk sägn / Bekaijat, och medh myckin lögn. Fosz 378 (1621; nt. gewroget mit loggen).
b) [jfr med afs. på bet.-utvecklingen lat. impedire] närmande sig bet.: hindra. Ingen skulle lätt thet vpsåt få bekaija, / Som han .. fattat hade. Spegel Sal. vish. 8 (1711).
c) refl.: befatta sig med (ngt som man borde afhålla sig från); möjl. [jfr holl. bekaaien i bet. smutsa]: besmitta sig med. The som sigh bekayia medh sydzkonabarns gifftermål. L. Petri Skyld. E 6 b (1572). jfr: Bekaja, söla, contaminare. Broman Gl. (1736).
2) [åtm. i sin moderna anv. utveckladt ur BEKAJAD 3] (i sht skämts., mindre br.) vidlåda; jfr BEHÄFTA 3. Att dylik oförklarlig fantasi / bekajar en artist, rätt ofta händer. Sturzen-Becker S. arb. 3: 21 (1861). — särsk.
a) pass. med prep. med l. af: vara (l. blifva) behäftad; jfr BEKAJAD 3. Then häfftiga sqvaller (dvs. skvallersjuka?), / Som hoon bekaias medh. U. Hiärne Vitt. 75 (c. 1665). Jag ock som ung bekajats af slikt tokeri. Jensen Mickiewicz Tadeusz 232 (1898).
b) (föga br.) refl. med prep. med: blifva behäftad med, ådraga sig. Djuret .. hade varit en fåle efter veterinärkonstens regler, men senare bekajat sig med spatt och annat sattyg. Backman Reuter Lifv. på l. 1: 42 (1870).

 

Spalt B 923 band 3, 1902

Webbansvarig