Publicerad 1902   Lämna synpunkter
BEKAJA bekaj4a l. 032, v.2 -ade.
Etymologi
[efter t. bekaien; se BE- o. KAJA, v.]
(knappast br.) sjöt. = KAJA, v., ss. sjöt. Stjerncreutz (1863). — jfr BEKAJARE.

 

Spalt B 924 band 3, 1902

Webbansvarig