Publicerad 1902   Lämna synpunkter
BEKAPPA bekap4a l. 032, v. -ade.
Etymologi
[af BE- II 1 d o. KAPPA, r. l. f.; jfr t. bemänteln]
(tillfällig bildning) ikläda kappa, sätta kappa på. Gosselman Sjöm. 1: 173 (1839). Innan alla dessa .. knyten .. blifvit instufvade, barnen bekappade och öfverhängda med flor. Wetterbergh Genrem. 99 (1842).

 

Spalt B 935 band 3, 1902

Webbansvarig