| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEKRYDDA (bekry´dda Weste; bekr`ydda Almqvist), v. -ade; se för öfr. KRYDDA, v. vbalsbst. -ANDE, -NING (Dalin (1850)).
(†)
1) sätta krydda till, krydda. Tänd vp eelden at kötet må sudhit warda, och bekrydda thet wel. Hes. 24: 10 (Bib. 1541). Om han med Zokker wil bekrydda sina Rätter. Spegel Guds verk 125 (1685). Sahlstedt (1773). Dalin (1850); betecknadt ss. föga br.). Kindblad (1867). — bildl. Jag hoppas vist, at Han, som oskuld ser och skyddar, / Min sak väl dömer och min bitterhet bekryddar. Kolmodin Qv.-sp. 1: 278 (1732). Bättre är en rätt kål med frid och sämja bekryddad; / Än med träto och hat en fet och kostelig Oxe. Nicander Sal. ordspr. 34 (1760).
2) (tillfällig anv.) stänka l. strö kryddor på (o. därigenom meddela kryddlukt åt). Spruta då dit (där du vill att de svärmande bina skola slå ned) förordnade safter / Både af stött Meliss och af ringa skattad Cerinte ..! / Till den bekryddade boningen snart de skola sig sänka. Adlerbeth Buc. 110 (1807, 1814).
3) bilda krydda till, krydda. Humblen itt ööl bekrydder wäl. S. A. Forsius hos Elimæus Likpred. öfv. P. Olai D 2 b (1618).
Spalt B 969 band 3, 1902