| Publicerad 1902 | Lämna synpunkter |
BEKRÄKTA, v. -ade.
(†) eg.: använda (sin) kraft på l. bruka sin styrka l. makt mot (ngn l. ngt).
a) handskas hårdhändt l. våldsamt med; behandla hårdt; antasta; öfverrumpla; öfverväldiga. Om så wore ath någhor menniskia worde becräctat vthaff någhro misgerning, j som andelighe ären vprätter honom. Gal. 6: 1 (NT 1526; Bib. 1541: råkadhe falla j någhon synd, gr. προλημφϑῇ, Luther: übereilet würde); jfr O. Petri Men. fall N 1 a (1526). Gudh becrectar them medh laghen, och låter the arma menniskior see at the haffua jntit hållet laghen. O. Petri 1 Post. 35 b (1528). Sameledis skall oc jngen huer anners fiende .. haffue någen legde .. vdj huerss anners riker, .. Men foriagis fortrengis oc mett hög[s]te fliit formågo oc mackt Anfallis bekrecktis oc motstond göris. G. I:s reg. 9: 20 (1534; i fördrag mellan Danmark o. Sv.). Han haffuer dog jngen then dell brutid, ther han så krefftelige skulle antastas och bekrecktis före. Därs. 179. Iagh (dvs. räfven) tänkte, min san, nu most iagh löpa. / .. Iagh tänkte ey aff honom (dvs. vargen) bekrächtas. Fosz 501 (1621).
b) i fråga om belägring o. d.: betvinga, bringa i sitt våld; intaga; äfv.: innesluta; jfr BEKRÄFTA II. Køpenhaffnn ock malmøø .. stodæ icke væl tiil becrectande med then macth. G. I:s reg. 1: 220 (1524). (Som I) äre ganska swaghe ath bemanna bådhe Lödesza stadh och slottit, Så är thet icke wår begär ati skole giffua idher j then farligheet ati skole ther inne lata bekrecta idher, och icke haffua så macten til ath forswara idher. Därs. 8: 3 (1532). (Kon. Magnus) hade .. så bekrechtat sina fiender (näml. ryssarna) at the moste geffua sigh honom i händer, men han lät bedragha sigh med en falsk dagtingan, .. och ther medt gaff han them löss som han bekrechtat hadhe. O. Petri Kr. 127 (c. 1540). Staden (Krakov) hade (blifvit) .. aff migh bekrächtadt och eröffrat. N. Av. 20 Mars 1657, Extr. s. 3.
Särskilda förbindelser (närmast till b):
BEKRÄKTA INNE. innesluta. Hans h(ögh)et hadhe wel så bekrectat her Seuerin inne och beswekt (dvs. försvagat) honum, ath han wel motte innan en kort tijd fremiat sin wilia med honum. G. I:s reg. 7: 472 (1530).
Spalt B 975 band 3, 1902