| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BEKVÄMA bekvä4ma, i Sveal. äfv. 032 (bequä´ma Weste; bekv`äma Almqvist), v. -ade (Hambræus A 1 b (1620: beqwemiat), Gustaf II Adolf 218 (1625), RP 8: 308 (1640), RARP 3: 264 (1642), Därs. 396 (1644) osv.); l. (numera mindre br.) -er, -de, -t, -d (Hambræus A 16 b (1620), A. Oxenstierna Skr. 1: 546 (1633), Spegel Guds verk 289 (1685), Nordberg 1: 32 (1740), Rydberg Jönköp. 19 (1880), Hjärne K. XII 184 (1902) m. fl.). vbalsbst. -ANDE (†, Heinrich (1814), Dalin (1850)), -ELSE (†, Lind (1749, under beqvemung)), -NING (†, Schultze Ordb. 2162 (c. 1755)).
I. tr. o. intr.
1) [jfr fsv. ath thu vil bekwämia mik wärdogan wardha samt motsv. anv. i ä. d. o. ä. holl.] (†) göra lämplig l. passande; jfr BEKVÄM 1 a. Fördenskull mera är att erkänna Guds barmhertighet och mildhet (för rikets räddning ur stora faror), än att riksens stat till gode läkedomar och styrke skulle hafva varit beqvemet eller stadgat. RF 1634, Föret. Fånöö systerlotten (dvs. ss. arf åt en af A. Oxenstiernas döttrar) kan bequemas (gm tillökning) med den säthegårdz lägenheeten Aspenäs vedh Somen. A. Oxenstierna Skr. 1: 652 (1650). I det at jorden ömsom hvilar, och ömsom (gm plöjning) beqvämes, at emottaga luft och dagg. Götheb. m. 1760, s. 68. En historisk författare (näml. Höpken), som ändtligen beqvämat de gamlas styrka att meddela sig åt de nyares fullständighet. Gyldenstolpe i 1 SAH 3: 38 (1789, 1802); jfr 6.
2) [jfr motsv. anv. i ä. holl. o. ä. t.] (†) lämpa, afpassa; med prep. till l. efter l. på l. med sbst. utan prep. (i ä. tid dat.): lämpa l. afpassa efter; jfr BEKVÄM 1 a. (Ståthållaren öfver Narva län) må .. öfwersij the skråger (dvs. skråordningar) som vthi Reffle och Stockholm brukes, och them till thenne stadz (dvs. Narvas) legenheet beqwembma. Gustaf II Adolf 277 (1626). Att man, så noga man kan, fölier formalierne efter, dem Storfursten brukar i sitt breff, allenest att de rätt blijffua bequembdhe, och personerne accomoderede (dvs. lämpade efter personerna). A. Oxenstierna Skr. 1: 546 (1633). Draga omsorg, att riksens medel sig bättra och beqvemes till utgifterne. RF 1634, § 13. Puncter Som H.nes Kongl. M.t .. begärer, att Ridderskapedt och Adelen wele taga i betänckiande och giffua .. der opå en Vnderdånig och tijderne beqwämat resolution. RARP 3: 264 (1642). Arfföreeningen som giordes vthj Norköping Åhr 1604. och beqwämades på H. K: M.tz Persson här j Stockholm Åhr 1627. Därs. 396 (1644). Tahlet på Gästerne .. skal .. wara bequämat effter Brudhgummes och Brudz welkor. Stadga ang. prästerskaps trolofn. 5 Okt. 1664, art. 7. Item bewilliade Giästgifwaren, att .. byggia .. een Giästestufwa, och 1 stall .., så beqwämmade, att een ressande Man, kan wara accommoderat dher medh. Rääf Ydre 3: 215 (i handl. fr. 1672). Een .. Drägt och Skrud som kostbart är bebrämat, / Som högste Mästaren haar paszat och beqwämat. Spegel Guds verk 179 (1685). Doch måste .. then (dvs. kinabarken) beqwämas effter then siukas smak, så at man måste låta then lagas til pulfwer, til piller (m. m.). Linder Fross. 34 (1717). jfr: (Romarna) brukade sin Religion, såsom itt instrumentum status, til at beqwähma Menigheten effter Regenternas Wilia. Brask Puf. 19 (1680); jfr BEKVÄM 4. jfr äfv.: Om föräldrarna tigh några sköna klädher giffwit haffwa, skal tu tigh sielff icke beskodha medh beqwemde öghon. Hambræus A 16 b (1620; lat. reflexis oculis contemplari).
3) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d. o. t.] (†) vara lämplig l. passande för, passa för, anstå; jfr BEKVÄM 1 a. Een Dygd som alle tämer (dvs. anstår) / Men Kungar alramäst och härligast beqwämer. Spegel Guds verk 289 (1685). War nögd medh thet förstånd som tin natur beqwämer. Dens. Öp. par. 52 (1705).
4) [jfr ä. d. hvor til dem meget beqvemmer den beleylige indseyling, de haffve, ä. t. jemand bequemen, göra det bekvämt för ngn] (†) bereda fördelar, vara lämplig l. till gagn för, gagna; jfr BEKVÄM 1 a, BEKVÄMLIGHET 4 c samt BEKOMMA 4. Wij hafwe .. för godt funnit at låta then gamble Tullordningen .. förbättra, och thermedh declarerat then gode affection wij bäre til at beqwemma alle Handlande och wandlande. Stiernman Com. 2: 188 (1638). Dock, vest Du aldrabäst hvad mig beqväma må. Frese And. dikt. 27 (1724).
5) (†) göra lätt, underlätta, främja; jfr BEKVÄM 3. Ständerne .. haffue försäkradt .. effter hwars och eens Condition och interesse, giärna willia beqwäma och befordra wärcket. RARP 3: 321 (1643). (Jag) skulle .. önska .., det E:s Ehrw:t saken så tecktes bequema och laga, att han .. ju förr, ju heller måtte pastoraten .. tillträda. Växiö domk. akt. 1654, nr 129; jfr 2. Beqwäma eller lätta wärket, (fr.) faciliter. Pfeif De habitu 269 (1713).
6) [jfr motsv. anv. i d. o. ä. t.] († utom i a α) göra villig, förmå (ngn till ngt som bjuder l. som antages bjuda honom emot); med prep. till l. att med inf. (jfr II 1); jfr BEKVÄM 4. Hjelt Medicinalv. 1: 18 (i handl. fr. 1686). Sökte .. Dom Probsten till att öfwertala hennes mohrsyster at hon wille beqwämma henne till echtenskap. Växiö domk. akt. 1688, nr 525. Gustaf sände Secreteraren Olof Larson til Lybeck, at försöka, om staden kunde beqvämas til vänskap. Celsius G. I 728 (1753, 1792). Man kunde ej beqväma mig därtill. Bligh 177 (1795). Jag skall söka beqväma henne att gifva sitt samtycke. Dalin (1850). jfr: Skriffva till Feldtherren, att han seer till att kunna beqväma Jacob Classon uthi Carll Siggessons ställe. RP 5: 98 (1635). — särsk.
a) [jfr motsv. uttr. i d.] i förb. låta bekväma sig.
α) (ännu br.) med prep. till l. att med inf.: låta förmå sig till l. att, gå in på (att). (Edmund) lät sig .. beqväma til en förlikning och brandskatt af ethundrade marker Silfver. Dalin Hist. 1: 492 (1747). Hon lät beqväma sig att stiga in. Dalin (1850). Genom konungens bemedling lät (präste-)ståndet slutligen bekväma sig att enskildt lämna S. en ursäktande förklaring. De Geer Minnen 1: 77 (1892).
β) med prep. med: låta sig nöja med, hålla till godo med. Ryssarna fordrade först, att konungen eller en af hans söner skulle sjelf komma och underhandla med storfurstens ståthållare i Nowgorod. .. De läto dock sedan beqväma sig med mindre. Fryxell Ber. 3: 203 (1828).
γ) foga sig, gifva efter; lugna sig (jfr II 2 b). (Tiken) Lät sig altid snart beqväma, / Fast hon gläfsde då och då. Dalin Vitt. 4: 33 (c. 1735). Erke-biskopen försattes uti sådan nöd, at han efter hand måste låta beqväma sig. Celsius G. I 23 (1746, 1792). Hon utbytte ogerna sina bleka liljor och dunkla cypresser mot den herrliga lagern, men ändtligen lät hon beqväma sig. Livijn S. skr. 1: 201 (1817).
b) i pass. i intr. anv. = II 1. (Världen ville snärja mig, men Gud) hennes snara sönderslet: / Hon måste så beqwämas, / At lämna mig. Kolmodin Duf. 54 (1745). Utaf fruktan at en gång tilhöra honom, skal hon desto lättare beqvämas at lemna sig i ert våld. Envallsson Förmynd. 30 (1799).
c) göra foglig, förmå till eftergift. Döden är så lätt ei at beqväma, / Och låter icke sig .. giärna skräma. Kolmodin Qv.-sp. 1: 556 (1732).
II. refl.
1) [jfr motsv. anv. i d. o. t.] (låta) förmå sig (till ngt l. att göra ngt som man ej varit böjd för l. som vållar en besvär), (slutligen) gå in på; omaka sig; nedlåta sig (jfr I 6, särsk. a). Effter dhe icke medh godo .. sig till samdrächtigheet beqwämma wille. Gustaf II Adolf 88 (c. 1620). Til at wndfly Kriget slemma, / Will han sigh til thesse wilkor beqvämma. Brasck Ty. kr. H 1 b (1649); jfr 2. Till dess han godwilligt sig der till beqwämmer. Rääf Ydre 3: 245 (i handl. fr. 1692). När Skiönhet, vett och dygd, uti en enda kropp, / Förtroligt fästa sig, med sammansystrad Sämja, / Hvem måtte icke då med Nöje sig beqvämja, / För desse eenta tre at vördsamt stiga opp? Eldh hos Ehrenadler Tel. 935 (1723). Beqväm med godo Ehr, at med min nåd Ehr nöja. Skjöldebrand Cleopatra 34 (1749). Du är så nögd och glad nu så, sen du beqvämade dig, at blifva min. Envallsson Kopparsl. 59 (1781). Han (vill) .. alldeles icke .. beqväma sig att krypa, smila, smickra. Leopold 3: 424 (1797, 1816). Jag beqvämde mig .. att i hans armee emottaga en ringa post. Palmblad Nov. 3: 23 (1841). Ändtligen har han beqvämat sig till att begifva sig bort. Cavallin (1875). Sjelfve Rousseau, eljest ingen vän af furstar, beqvämde sig att göra honom (dvs. G. III ss. kronprins) besök. Böttiger i SAH 52: 89 (1876). Om blott konung Karl bekvämde sig till underhandlingar före riksdagens början. Hjärne K. XII 184 (1902).
2) [jfr motsv. anv. i t.] foga sig; rätta sig (efter ngt).
a) (numera mindre br.) med prep. efter, äfv. i, förr äfv. med sbst. (l. pron.) utan prep. (stundom i dat.); foga sig efter l. i, finna sig i, rätta sig efter, ställa sig till efterrättelse; lämpa sig efter. Hambræus A 1 b (1620). Att de Danske sigh .. i deres handell och köpenskap Sveriges lag och stadgar bequeme. A. Oxenstierna Skr. 2: 643 (1624). Begynna nu landzändarna sigh temligen i denna 3 mark contribution bequäma. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 162 (1628). Johannes Magni .. wille sigh ingaledes effter Konungens willia bequemma. Girs G. I 67 (c. 1630). På lijdeliga medel kunde Swerigis Rijke sigh them Lübeskom wäl bequämma. Därs. 174. Allenast bedja Rijkzens Rådh, att H:s M:t täckes beqväma sigh tijderne. RP 3: 270 (1633). När efter mannen ei en hustru sig beqvämer. Kolmodin Qv.-sp. 1: 581 (1732). Beqväma sig efter omständigheterna. Dalin (1850). Män .. af den lägre och fattigare adeln, hvilka kunde beqväma sig i den ställning, som var den räkenskapsgifvande fogden egen. Forssell Hist. 1: 34 (1869). Den konstruktion, som blir en nödvändig följd däraf, att teorien skapas först och verkligheten får beqväma sig efter dess Prokrustes-säng. Nyblom i 3 SAH 8: 257 (1893).
b) (†) foga sig, gifva efter (jfr I 6 a γ). Huru vidt H. K. M:t vill, att (freds-)Commissarierne sigh .. beqväme måge. Oxenst. brefv. 1: 242 (1624). Om Bönderne fingo höra dhet som nu proponerat ähr, skulle dhe mycket bättre beqväma sigh. RP 3: 33 (1633). (Fruntimren) beqvämade sig villigt, öfvertygade om den nya drägtens mera beqvämlighet och nytta. Gustaf III Skr. 1: 231 (1778).
3) [jfr ä. t. sich gegen jemand bequemen] (†) skicka l. bete sig fogligt l. tillmötesgående; hålla måtta. Skulle hwar och en sigh så bequämma, thet rönas måtte, at .. thet gemeene goda (dvs. det allmänna bästa) wore hwariom mehra til sinnet, än egensökt nytta. Girs G. I 83 (c. 1630). Kunde Episcopus temperera och beqvema sigh i talet, skole vij intet söka hans blasme (dvs. skam o. skada). RP 6: 467 (1636). Förhoppas lijckwäl att dee uthi anseende till Fädherneslandetz tillståndh läre således beqwämme sigh, at man kan medh dem till fridhz wara. RARP 6: 231 (1657).
4) (†) passa, lämpa sig.
a) [jfr t. dass die modernen gegenstände sich zum epischen bequemten (Göthe)] med prep. till (jfr 1): passa till, lämpa sig för. Itt stycke aff Gudz ord, som til närwarande act sigh beqwemar. Rudbeckius 4 Pred. B 2 a (1634). Fienden hade i denne rencontren een serdeles .. fördeel af wädret, som heelt och hållit beqwämmade sigh till deras faveur. RARP 7: 144 (1660).
b) med prep. med: passa in på. Wallius Tv. likpred. 28 (1628). Här om warde wij .. något nyttigt hörande aff vpläsne Historia, hwilken ganska wäl beqwemmer sigh medh närwarande lägenheet. Skough Likpred. öfv. Wioleta Lamb A 4 a (1646).
Spalt B 983 band 3, 1903