| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BEKVÄMLIG bekvä4mlig, i Sveal. äfv. 032 (bequä´mlig Weste; bekv`ämlig Almqvist), adj. -are ((†) superl. -ligst G. I:s reg. 16: 382 (1544), A. Oxenstierna Skr. 1: 55 (1612)). adv. -A (se under BEKVÄMLIGEN), -EN (se d. o.), -T.
Anm. Huruvida adverbiala komparationsformer böra föras hit (till positiven bekvämligt) l. till BEKVÄMLIGEN, kan ej alltid med säkerhet afgöras.
— jfr OBEKVÄMLIG.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., mnt., ä. holl. o. ä. t.] (†) = BEKVÄM 1 a. Vthi beqwemligh tijdh. G. I:s reg. 1: 18 (1521). Medh troona fåår menniskian jtt gott hierta som är bequämeligit til thet gott är. O. Petri P. Eliæ b 2 a (1527); jfr b. Hwar saken worde alwarliga företaghen mz nogot bequemligit straff, så skulle thet iw nogot skaffa (dvs. uträtta). Dens. Ed. C 3 a (1539). Om then födha som the (första människorna) hade til theras lijffz vppehelle jcke hade warit them bekwemligare än wår födha är oss .. hade the jcke kunnet så lenge liffua som the leffde. Dens. Men. skap. 41 (c. 1540). Tå the en bequemligh dagh bestemdt hadhe. Sus. 15 (Bib. 1541). Bequemligh tijdh eller tilfelle. L. Petri Dial. om mess. 77 a (1542). Beskantza Stadhen, ther som bequembligest war. Tegel G. I 2: 219 (1622). Alla skep, som bekvemlige .. (äro) att bruka till örloch. J. Banér i Oxenst. brefv. 6: 24 (1628). Låta Folcket på någon bequämbligh Orth Landstijga. Girs G. I 218 (c. 1630). Någor (kunde) spöria om thet Swenska Språket är fullkomligen beqwemligit til Poeterij. Arvidi 1 (1651). Iag gaf them god och bequämlig börd (dvs. vind). Verelius Götr. 176 (1664). Förthenskull kan iagh på thenne Alle Helgonens dagh ey tala om något beqwämligare än om Frijd och Eendrechtigheet. Spegel Oliv. A 3 a (1675). Gif beqwämlig wäderlek. Handb. 1693, s. 215. Jagh haar förnuftig siäl och en beqwämlig krop. Spegel Öp. par. 54 (1705). Lybeckarne hade i Sverige deras ständige betienter, som uplade deras gods til beqvämlig tid. Dalin Hist. III. 1: 145 (1760). Stadsbullret är mindre beqvämligt, för at lefva lycklig, än landtlefnadens lugn. Envallsson Kung. 51 (1784). Ingen af öarne är för hästar beqvämlig till löpban. Johansson Hom. Od. 4: 607 (1844). På beqvämliga orter sammankalla några bönder af hvart härad. Forssell Hist. 1: 79 (1869; arkaistiskt).
b) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. t.] (numera föga br.) = BEKVÄM 1 b. Icke at wij bequemlighe äre aff oss sielffuom någhot tenckia .. Men äre wij til någhot bequemlighe, så är thet aff Gudhi, hwilken ock oss bequemligha giordt haffuer, til at föra thes niya Testamentzens embete. 2 Kor. 3: 5 (Bib. 1541; gr. ἱκανοί .. ἱκανότης .. ἱκάνωσεν). I thet att the .. genom sitt tiggiande (om ämbeten) och intriger stängia the beqvemlige personerne uthe. Rudbeck Bref 1: 32 (1664). Denne var .. til et så angeläget ämbete icke den beqvämligaste. Celsius G. I 187 (1746, 1792). Jag .. fann dig .. / Beqvämlig att i farligt uppdrag nyttjas. Hagberg Shaksp. 2: 312 (1847). — särsk. (†) = BEKVÄM 1 b γ. Judex competens .. En ordentligh och beqwemligh Domare. Lex. Linc. (1640, under competo).
2) (†) = BEKVÄM 2. Tilhielpe at the ther äre beqwemmelige til echteskap, mågha komma ther til. O. Petri Klost. F 4 a (1528).
3) [jfr motsv. anv. i ä. d., ä. holl. o. t.] (numera mindre br.) = BEKVÄM 3. På det de .. resande må så myket beqvämligare kunna fortkomma. 2 RARP I. 2: 355 (1720). Vägen ifrån Kalmar och dit var ej längre, än att han beqvämligt kunde hinna åka den. Almqvist Kap. 4 (1838). Nu satt han / Beqvämligt stödd mot kudden. Wennerberg 1: 81 (1881). Vi knota så ofta öfver .. (Guds) rådslag. Vi ville hafva det så bekvämligt. Rydberg Vap. 13 (1891). — (numera föga br.) (Smickrarna) hwar Mans Wän beqwämligt kunna blifwa. Spegel Guds verk 237 (1685). Vägarne (i Sverige) .. äro (ej) så beqvämlige som de franskes. J. Wallenberg 205 (1771). En god måltid, en beqvämlig ställning och tystnad .. bidraga til vanlig sömn. Kellgren 2: 108 (1787). Om möbler fattas, köp beqvämliga och netta. Remmer Theat. 1: 113 (1808, 1814). Trenne små beqvämliga och glada rum. Zetterstedt 2: 177 (1822). — särsk. (†) = BEKVÄM 3 a. (Till befästningar) war een godh begynnelse widh Jeneköpingh, som ligger beqwembligh nogh för Östergötlandh, Smålandh, Westergötlandh och Närike. Tegel G. I 2: 365 (”356”) (1622). Ty har .. denne ort (Olso) varit fordom ansedd för den beqvämligaste, af hvilken de Norrländske Konungarne til sina täta Krigs-rustningar emot Dannemark sig kunnat betjena. Celsius G. I 484 (1753, 1792).
4) [jfr motsv. anv. i ä. holl.] (†) = BEKVÄM 4. (Isl.) Framlutur .. Benägen, beqwämlig, .. Pronus, inclinatus. Verelius Ind. 81 (1681). Commod, gemaklig, beqwemlig, foglig. Swedberg Schibb. 256 (1716); jfr 5.
5) [jfr motsv. anv. i t.] (numera knappast br.) = BEKVÄM 5. Vara beqvämlig, Suæ indulgere commoditati. Sahlstedt (1773). Med beqvämlig gång omkringvandra sina ägor. Leopold 3: 482 (1794, 1816). Den beqvämlige Sten Bjelke .. (måste) helt och hållet dansa efter Banérs pipa. Fryxell Ber. 7: 188 (1838).
2) till 3. Det är fliten vi hafva att tacka för denna omätliga massa af färdiga ämnen, som beqvämliggöra, förtrefliga och försköna lifvet. Zedritz 1: 273 (c. 1850).
Spalt B 987 band 3, 1903