Publicerad 1903 Lämna synpunkter BELACKERI belak1eri4, n.; best. -et, äfv. -t. Etymologi [af BELACKA, v.1; sannol. efter BEGABBERI] (föga br.) belackande, förtal. Att lyssna till sådant belackeri. Andersson Mickel 91 (1900). Spalt B 1019 band 3, 1903 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se