| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BELEDSAGA be3~ledsa2ga, äfv. 03~20, sällan 04~10 l. 1032 l. 1040 (beledsa´ga Weste; bèledsága Almqvist; i vers — ∪ — ∪ J. G. Oxenstierna 4: 169 (1815), Atterbom LÖ 2: 311 (1827, 1854); ∪ ∪ — ∪ Tegnér 3: 54 (c. 1840)), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (mindre br., Swedberg Ungd. 360 (1709), J. Kruse i Nord. tidskr. 1896, s. 485, m. fl.); -ARE, -ARINNA, -ERSKA.
(nästan bl. i skriftspr.)
Anm. Med afs. på ordets nuv. anv. i förh. till LEDSAGA jfr: Beledsaga (kan) icke .. till fullo ersättas af ledsaga; en konung beledsagas af sin svit, en text af noter, men man ledsagar en främling; beledsaga anger ett ofritt och passivt följande, ledsaga antyder ett frivilligt och aktivt vägvisande. Noreen Spr. stud. 181 (1885, 1895).
1) (†; se dock slutet) vägleda, ledsaga, visa vägen, vara vägledare l. vägvisare åt; leda, föra. Creaturen (dvs. de skapade tingen) äre allenast Gudz footspor, Gudz witnesbyrd, hwilka skola beledsaga oss til Gudh. Muræus 1: 154 (1648). (Vi) Blefwo .. beledsagade igienom Förstens Betiente till Platzen. Kiöping 107 (1667). Såsom Israels barn intet kunde finna wäg i öknenne in i Canans land, vtan eldstoden och molnstoden: så kunne icke heller wi, som ärom här wandringsmän, komma fort, vtan Gudz ordz vplysning och beledsagning. Swedberg Ungd. 360 (1709). — särsk. (numera mindre br.) med öfvergång till 2. Säkra ortar, dijt the (dvs. tatarerna) sina Hustrur och Barn, sampt Boskap och alt thet the äga föra och beledsaga kunna. Petreius Beskr. 1: 95 (1614). (Gud) sände sine helige Englar som H. F. N(å)des siäl beledsagade till then himmelske herrligheeten. Gustaf II Adolf 102 (1622). (Eros) gör till och med Mercurii tjenst såsom själarnes ledare .., i det han beledsagar de aflidna till underverlden. Lysander Föredr. 14 (1855). — (numera föga br.) om Gud, närmande sig bet.: hjälpa, skydda. Så snart jag förnam Fienden wilja hålla stånd, gick (jag) under Guds beledsagande på dem löst. M. Stenbock (1713) hos Nordberg 2: 356. Gud beledsage dig! Dalin (1850).
2) åtfölja, följa med, vara följeslagare l. ledsagare åt. Bonden wiste honom wägin och beledsagade honom hartt in thil Linkiöping. Brahe Kr. 41 (c. 1585); jfr 1. Stiernhielm Lycks. 3 (1650). Den bleke döden, beledsagad utaf en helfvetis Plågoande. Ehrenadler Tel. 676 (1723). Stödd på sin moders arm och beledsagad af den ljuslockiga Helena, vandrade (Erland). Rydberg Sing. 50 (1865). — särsk.: följa till skydd l. hedersbevisning.
a) (numera mindre br.) å ämbetets l. tjänstens vägnar l. enl. särskildt uppdrag åtfölja till skydd l. ss. hedersvakt l. uppvaktning o. d.; eskortera. Lata (dvs. låta) beledsaga honom (dvs. danska sändebudet) medh 100 hester. G. I:s reg. 14: 335 (1542). Så ähr migh och aff H. K. M:tt befalet, att jagh H(ans) F(urstliga) N(åde) skall till Berlin beledhsaga medh sampt andre (åtta) .. aff adell. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 41 (1622). Mustapha Pascha, hvilken, til heders betygande på resan, varit Eder (dvs. K. XII) til beledsagare medgifven. Nordberg 2: 383 (1740). De Ryssar, som voro dem (dvs. de sv. sändebuden) förordnade till Prestaver eller beledsagare. Hallenberg Hist. 4: 756 (1794). Vaktbetjent, som beledsagar post å bantåg. Geijer Postförf. 249 (1890).
b) (numera mindre br.) i fråga om fartyg: konvojera. Så hafuer och K. M. i Danmark .. convoieredh och beledhsaget een hoop medh Hollendere och andre till Rijgha. A. Oxenstierna Skr. 2: 90 (1612). RiksAmiralen befalltes .. begifva sig till sjös, och beledsaga de Lübeckske köpmansskeppen, som ärnade sig till Sverige. Hallenberg Hist. 2: 473 (1790). Dalin (1850).
c) [jfr t. eine leiche begleiten] följa l. ledsaga i (högtidlig) procession; i sht i fråga om likbegängelse. Beledsagha H(ennes) S(aliga) M(ajestät)s. dödha lekamen, til sijn (dvs. dess) graff. Rudbeckius 3 Pred. A 2 b (1622). (Konung David) med hopenom beledsagade Herrans arck vp til helgedomens tabernakel. Swedberg Ungd. 182 (1709). Några vänner .. beledsa(ga)de .. hans stoft till en af fyra lindar omskuggad grift. Atterbom Minnest. 2: 375 (1834).
3) [jfr t. begleiten, fr. accompagner] öfverförd anv. af 2: följa, åtfölja.
a) om åtföljande l. anslutning i fråga om rummet; med saksubj.
α) [jfr t. begleitet, gefolgt, fr. accompagné] herald., nästan bl. i p. pf.; jfr (ÅT)FÖLJA. En röd bjelke, som är beledsagad af en öfvergående blå fransk lilja. Schlegel o. Klingspor Ättart. 163 (cit. fr. 1772). Beledsagadt är ett märke af ett annat eller flere, om dessa i det närmaste i angränsande fält ansluta sig till dess ytterlinie, utan att beröra denna. Granfelt Vapenb. 4 (1889).
β) (föga br.) i annan anv. På högra sidan beledsagas floden af en .. hed. Castrén Resor 2: 84 (1845).
b) (mindre br.) i fråga om tiden; med saksubj.
α) inträffa samtidigt. Blomning är ej detsamma som .. fortplantning. Den är något föregående eller beledsagande. Agardh Bot. 2: 309 (1832).
β) följa på; i pass.: (efter)följas (af). Det stillaste lugn bodar ofta den starckaste storm, och den nögdaste lycka blifver ofta af en smärtande olycka beledsagad. Mörk Ad. 2: 105 (1744). jfr: Den utomordentliga framgång, som beledsagade deras (dvs. apostlarnas) .. predikan. Melin Pred. 3: 44 (1852).
c) åtfölja l. ansluta sig till (ngt) ss. bihang l. (förklarande) tillägg o. d.; med saksubj. Den 6 Nov. .. föll första snön, beledsagad af frost. Ödmann i VetANH 3: 158 (1782); jfr b. Sådan röst och sådana åtbörder beledsagade detta tal. Fryxell Ber. 3: 78 (1828). En suck beledsagade orden. Tegnér 3: 54 (c. 1840). De Jesu död beledsagande naturundren. Melin Jesu lef. 4: 177 (1851, 1863); jfr b. Vid 1844—45 årens Riksdag beledsagades C(onstitutions-)U(tskottet)s betänkanden i anmärkningsfrågor af reservationer. Svedelius Statsr. ansv. 332 (1856). Behaget visar sig endast i de rörelser, hvilka ovilkorligt beledsaga de frivilliga, ett visst ändamål afseende rörelserna. Ljunggren Est. 1: 52 (1856, 1869). Mina personliga lefnadsminnen, beledsagade af de reflexioner däröfver, som nu i ålderdomen erbjuda sig. De Geer Minnen 1: Förord (1892). — särsk. i pass. med prep. med: åtföljas af.
α) (numera knappast br.) utan att åtföljandet framträder ss. följd af ngn persons åtgörande; äfv.: vara förbunden l. förenad l. förknippad med. En saks blotta godhet intager föga vårt sinne, om den ej beledsagas med vissa omständigheter. Tessin Bref 1: 56 (1751). (Skogens) nyttjande är beledsagadt med altför stora och känbara svårigheter. Tiburtius Præs. i VetA 1761, s. 10. Den största .. tro är altid .. beledsagad med den diupaste fattigdom i andanom. Nohrborg 517 (c. 1765). Ett nöje beledsagadt med åstundan, att oftare njuta det. Lidbeck Anm. 323 (1817).
β) med tanke på att åtföljandet föranledes af ngn person l. personer (jfr d). Aflösningen .. beledsagas med någon tjenlig vers utur Psalmboken. Ödmann Anv. t. skrift. 33 (1823). Landshöfdingen åligger, att dessa handlingar .. insända, beledsagade med eget ämbetsutlåtande. SFS 1831, s. 231.
d) [jfr fr. il accompagne ses remontrances de menaces] med personsubj. i förb. beledsaga ngt med ngt, låta ngt åtföljas af ngt. Tessin Tess. 163 (1755). De arbeten, af hvilka första delen här framträder, skall jag ej beledsaga med ett förord. Wallin Rel. 1: Dedik. (1825). Serena beledsagade gåfvorna med vänliga blickar och ord. Bremer Grann. 2: 249 (1837). I senare tider har samma åsigt blifvit utvecklad samt med många .. skarpsinniga .. anmärkningar beledsagad af Joh. Dav. Michaëlis. Schlyter Jur. afh. 1: 232 (1837). Beledsaga sitt tal med svordomar. Fryxell Ber. 10: 244 (1842). Hvarje anförande (på riddarhuset den 7 Dec. 1865) beledsagades .. både med bravorop och missnöjestjut från de olika sidorna. De Geer Minnen 2: 18 (1892); jfr c β. jfr: (†) Beledsaga sitt tal med höflighet, Urbanitate sermonem condire. Sahlstedt (1773).
e) (numera mindre br.) i fråga om musik: ackompanjera; jfr LEDSAGA. Den Gamle stämmer harpan och låter henne .. recitativiskt beledsaga sig. Atterbom LÖ 2: 178 (1827, 1854). Sedan sjöngs hela 103 psalmen, beledsagad af särdeles skön musik. Fryxell Ber. 6: 388 (1833). Propheterandet .. beledsagades af instrumental-musik. Agardh Teol. skr. 1: 113 (1842, 1855). Beledsagande stämma. Dalin (1850). (Romarna) föredrogo (vid sina gästabud) de .. gamla sångerna .., antingen utan instrumentalaccompagnement i blott sång .. eller beledsagade af en flöjtblåsares toner. Lysander Rom. litt. 1: 142 (1858). Så sjöngos i ett sångspel af dramatisk natur från nämnde tid (dvs. 1200-talet) .. alla visorna utan beledsagning. Mankell Mus. hist. 1: 226 (1864). När .. (barnen) blefvo större, var det för .. (Luther) en hvila att samla dem omkring sig för att lära dem en sång eller psalm, som han då beledsagade med spelet på sin luta. Läseb. f. folksk. 888 (1892); jfr d.
Spalt B 1032 band 3, 1903