| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BELOFVA, v. -ade. vbalsbst. -LOFNING (se d. o.).
(†)
1) lofva, utlofva, utfästa. G. I:s reg. 2: 5 (1525). Wyrd(ige) Hr Lars belofuade att han mitt ährende befordra ville. Växiö domk. arkiv 1667, nr 322. Hvad .. af Ridderskapet ock Adelen .. belofvat var, dertill hafve ock de öfrige Rijksens Ständer sig i lijka måtto .. förbundet. 2 RARP I. 2: 335 (1720). J. C. Antell (1804) hos Leinberg Skolv. 2: 432. jfr: Thet venliga forbund och godhe naborskap som beloffwadt warth j malmö. G. I:s reg. 4: 16 (1527).
2) refl.: utfästa sig, förbinda sig. Belåfuar iagh migh willia giefua .. her Brodde Tijo tunn:r Spannemåhl. Växiö domk. arkiv 11 Mars 1652. Fördenskuldh belofwar iag mig .. samme embete med all trooheet .. at förrätta. RARP 8: 3 (1660). jfr: (Munkar) hwilka Gudhi belofwa sigh vthi Kyskheet, Hörsamheet och Fattigdom at lefwa. Laurelius Påfv. anat. 556 (1663).
Spalt B 1046 band 3, 1903