Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BELÅTENHET belå4ten~he1t, äfv. (i sht i Sveal.) 030~2 (bel`åtenhét Almqvist), r. l. f.; best. -en.
1) egenskap(en) l. förhållande(t) att vara belåten (se d. o. 3), tillfredsställelse. Gossen sken af belåtenhet, när han fick beröm. (W. Scotts) vänner funno honom stundom med stor belåtenhet läsa någon medelmåttig roman och fägna sig öfver författaren. Geijer I. 2: 205 (1839). Konungens närvaro (var) en högtid, som spridde glädje och belåtenhet i sinnena. Carlson Hist. 3: 34 (1874). (Pysen) åt på ett stycke af en oerhörd knäck med en blick af blandad skuldkänsla och oändlig belåtenhet. Nyblom Hum. 102 (1874, 1883). Med tjenstvillighet och flit har han fullgjort sina åligganden till min fulla belåtenhet. Körner Jur. rådg. 227 (1888; i formulär till orlofssedel). Han (hade) lyckats till allas belåtenhet utföra sitt uppdrag. Nyblom i 3 SAH 5: 107 (1890). (Rättegångs-)Målet, hvilket jag .. nöjaktigt klarerade, sannolikt äfven till belåtenhet för de tilltalade. De Geer Minnen 1: 122 (1892). jfr: Dem (dvs. brudparet) har ey något löst ell’ slipprigt älskogstycke / Belagt å denna dag med sina (dvs. deras) heeders smycke, / Men en belåtenheet, som stödjer sig på dygd. Wexionius Vitt. 398 (1686). — särsk. motsv. BELÅTEN 3 c. En .. mine af Öst-Götsk belåtenhet och oberoende. Törneros Bref 1: 158 (1825). Belåtenheten (hos de gamla grekerna) gjorde, at själen icke sträfvade efter det, som omätligt är och ej kan uppnås. Rydqvist i SAH 12: 303 (1827). Lugn belåtenhet hvilade ständigt öfver mor Starks .. ansigte. Hedenstierna Fru W. 169 (1890). — jfr MISS-, O-, SJÄLF-BELÅTENHET.
2) (numera knappast br.) om förhållande l. tillstånd egnadt att framkalla tillfredsställelse; ”goda omständigheter”, trefnad. Hvad hjelper yttre lycka och belåtenhet, när kropp och sinne lida och ögat fördunklas af tårar. Tegnér 6: 269 (1835). Hans (dvs. Stiernhielms) upphof var ringa; likväl, såsom det synes, ej utom kretsen af medelmåttans belåtenhet. Han var en bergsmans son. Geijer I. 2: 235 (1840). Belåtenhet .. förnöjsamhet, trefnad. Almqvist (1842); jfr 1.
3) (†) inre tillfredsställelse, sinnesro, sinneslugn. Samvetsron öfver trogen åhåga .. måste .. af sielfva menniskiofienden lemnas obetagen. .. jag (hänskjuter) förthenskull i stilla belåtenhet .. hela ährendet (angående min ambassad till Ryssland) till behörigt opartiskt ompröfvande under Riksens .. Ständers mognare insikt. J. Cederhielm i 2 RARP 5: 559 (1726).

 

Spalt B 1059 band 3, 1903

Webbansvarig