Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BELÄRA, v. -er. vbalsbst. -ING (se d. o.).
Etymologi
[liksom d. belære af t. belehren; jfr mnt. beleren]
(†) eg.: lära, undervisa; upplysa, (ut)visa. Månde Bisperne .. en sådan förskrifning från sig giffwa, som (bilagan) N(ummer) 8 belärer. HSH 21: 304 (1691).

 

Spalt B 1085 band 3, 1903

Webbansvarig