| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BEMARTLA, v. -ade.
(†) martera, pina, plåga. (I helvetet) Der du ey annat seer eller höör .. / Än bland puukar (dvs. onda andar) och eeld, fördömde, bemartlade, qvalde. U. Hiärne Vitt. 83 (1664). Faasligt gruffvande, skreckligt ryysand’, oändeligh ängslan / .. skola .. / Altijdh din usla siäl utmechta, betvinga, bemartla. Därs. 96 (1665).
Spalt B 1106 band 3, 1903