| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BEMÄNGA bemäŋ4a, i Sveal. äfv. 032 (bemä´nga Weste; bem`ännga Almqvist), v. -er, -de, -t, -d; se för öfr. MÄNGA. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Anm. Ordet upptages af Schlyter i hans edition af Nya testamentet (1830) bland ”föråldrade eller mindre vanliga ord”, som han särskildt förklarar, o. betecknas af Dalin (1850) ss. föga br.
1) [jfr motsv. anv. i fsv. o. ä. d.] (numera i sht i högre stil o. fackspr.) blanda l. uppblanda l. försätta (ngt med ngt); i sht i p. pf., ofta närmande sig adj. anv.; jfr BEBLANDA 1. — jfr GIFT-, O-, PEST-, SAFT-, SUCK-BEMÄNGD m. fl.
a) eg. Itt haghel och eeld bemengt medh blodh. Upp. 8: 7 (NT 1526). (Silfret från Salberget) finnes wara mykit bemengt med kopar och bly. G. I:s reg. 7: 277 (1531). Wijn bemengt mz hanig eller suker. Var. rer. 29 (1538). Lijka som jern icke kan bemengias medh leer. Dan. 2: 43 (Bib. 1541). Laudanum bemengt medh Ambra och musco. B. Olavi 45 a (1578). Vin med vatten bemängdt. Möller Kyrkohist. 98 (1774). (Bad-)vattnet (var) .. bemängdt med yppiga parfymer. Rydberg Ath. 206 (1859, 1866). Bergsaltet är aldrig rent, utan städse bemängdt med klormagnesium, klorkalcium .. m. m. K. af Geijerstam i NF 14: 420 (1890). — med saksubj.: göra att (ngt) blir uppblandadt, blanda sig med; förorena. Vid kraftig uppsjö kan saltvatten och därmed afloppsvatten från Stockholm framtränga till (Ekerö-)fjärden och bemänga dess djupare lager. Tekn. tidskr. 1900, A. B. s. 15. — (föga br.) i pass. med prep. af: uppblandas med. Som vatten / Rodnar, bemängdt af drufvornas blod. Stagnelius 1: 181 (c. 1818).
b) oeg. o. bildl.; i förb. bemänga ngt med ngt äfv.: i ngt inblanda ngt (i sht ngt obehörigt l. dåligt), stundom: förfalska ngt med ngt. Bemengia sanningena medh lögn. O. Petri Guds ord B 1 b (1528). (Om) Wijshet .. icke är bemengd medh Gvdz kundskap, så är hon fåfeng. L. P. Gothus Mon. pac. 27 (1628). All werldzlig lust .. är .. bemengd med sorg. Swedberg Sabb.-ro 645 (1692, 1710). Här är alt bemängdt medh pust, / Jesus gier then rena lust. Ps. 1695, 274: 3; jfr Ps. 1819, 215: 3. (Vi) böre .. stella fram .. rena Gudz ord, vtan at .. förfalskat och bemängiat med menniskio dicht och funder. Swedberg Dav. § 15 (1713). (Dessa) skrifter .. äro .. bemängda med grofva villfarelser. Thomander Skr. 2: 561 (1830). Det var endast hans egen böjelse, som varit bemängd med jordiska ämnen. Rydberg Ath. 418 (1859, 1866). Påståendet, att uppfattningen af ett konstverk ej får bemängas med idéer från andra områden än det rent estetiska. Dens. Varia 153 (1893). — (†) Blifuer (de danska underhandlarnas skriftliga svar) .. öfuer förhoppningh längre uthe, eller kan skee bemänges medh een hoop nye disputatzer och betenckiande. A. Oxenstierna Skr. 2: 702 (1624). Allenast .. then ena icke faller uthi then andras tal, thet i otid afhugger eller medh sitt bemänger. Emporagrius i KOF II. 2: 300 (c. 1655). Taal .. med Förstånd och Weet bemängt. Lucidor Hel. Q q 3 b (c. 1674). Bemängier .. G. sine Prädikninger medh .. faaslige förbannellsser. Växiö domk. akt. 1683, nr 264. Ballet, Bemängd med Sång. (1701; boktitel). När G .. settes för e, så hafwer thet hos oss ett liud bemengt med i. Swedberg Schibb. 17 (1716). abs. i p. pf. (Ständerna) funno (på riksdagen 1597), at alla bemängde religioner voro Gudi misshagelige. Bælter Cerem. 28 (1760); jfr 6.
2) (†) tillblanda. Röökwerck .. effter Apothecare konst bemengt. 2 Mos. 30: 35 (Bib. 1541). Åt den samlade skaran en bål härolden bemängde. Johansson Hom. Od. 18: 422 (1845).
3) (†) i p. pf.: (delvis) uppfylld (med ngt); jfr BEBLANDA 2. Hwad heller Landet ähr slätt eller med skoog, bergh, moszer eller Daler bemengtt. G. I:s reg. 17: 104 (1545).
4) (†) refl.: blanda sig (ibland). Hwi wille Rådzherrarna thet icke lijdha, at gemeene Mann sigh ibland them vppå Skådhoplatzen bemengde? Schroderus Liv. 510 (1626).
5) [jfr motsv. anv. i ä. d.] (†) i p. pf.: omväxlande; jfr BEBLANDA 3 b β. Crantzen och löfvärket af gult, grönt och swart om hwartannat bemängdt. Schlegel o. Klingspor Ättart. 53 (cit. fr. 1684). Kransen och löfverket af blå och hvita med hvarandra bemängda färger. Därs. 266 (cit. fr. 1684). Wäderleken synes i Sept. willia blifwa med solskin och regn bemängd. Krook Almanach 1701, s. B 4 a; jfr 1 b. (I) Gamla Ordens-tecknet (för serafimerorden syntes) .. nederst fyra spikar bemängde med hvitt och svart. Lagerbrings Hist. 1: 183 (1796); jfr 1 b.
6) (†) (i sht på ett otillbörligt sätt) sammanblanda, ej hålla isär (det som bör skiljas), hopröra; jfr BEBLANDA 4. Jesu Syrachs Book, hwilken ganska oordentliga sammanblandat, och thet ena vthi thet andra, all igenom bemengdt är. Palma Kosm. Dedik. 7 b (1613). (Gods) som nu ähre förbytte, förbygde, bemängde. A. Oxenstierna Skr. 1: 482 (1633). See tigh wijsligen och wäl före, at tu icke bemänger Trones rättfärdigheet i hoop med itt Christeligit lefwernes rättfärdigheet. Muræus A 3 b (1648).
7) (†) förena, förbinda, förknippa; jfr BEBLANDA 9. Effter som han nochsampt viste, med hvad last och besvär som dätt (dvs. ämbetet) var bemängt och beblandatt. RP 8: 30 (1640). Gudh haf(ve)r lagdt på mig esomoftast mins herres och Fäderneslandz interesse och bemengdt dem med många oppositioner och hinder. A. Oxenstierna Bref 4: 390 (1647).
8) [jfr motsv. anv. i ä. d. o. t.] (†) refl.: befatta sig l. taga befattning (med ngt, i sht sådant som man helst bör hålla sig ifrån), blanda l. lägga sig (i); jfr BEBLANDA 10. Att i (invånare i Tjust) .. icke (viljen) bemengie eder medh then vproriske skalkehop som ther nedre i Småland wanke. G. I:s reg. 14: 341 (1542); jfr BEBLANDA 11. Det ståår .. intet .. een Prästman wähl, att bemängia sigh uthj ett och annat, som honom icke dhet ringaste ahngår. Växiö domk. akt. 1683, nr 237. Du dig mäd för högt bemänger. Rydelius Vitt. 3 (1706). Så litet som möjligt bemänga sig med denna verlden. Bremer Nina 196 (1835). Kindblad (1867). jfr: För intet pris kunde (gymnasisten vid studiet af franskan) .. förmås att bemänga sig med de classiska nästonerna. Palmblad Nov. 4: 158 (1851).
9) (†) refl.: hafva umgänge (med ngn); jfr BEBLANDA 11, 12. Föreställningen .. att gudar bemängde sig med menniskor. Runeberg E. skr. 1: 272 (c. 1835).
Spalt B 1116 band 3, 1903