benedikta | SAOB

Publicerad 1903

BENEDIKTA, f.

Etymologi

[jfr t. benedicte, eng. herb bennet, fr. benoîte, it. erba benedetta, alla om Geum urbanum, det eng. ordet äfv. om vissa andra växter; af mlat. herba benedicta, ”den välsignade örten” (jfr BENEDIKT-, BENEDICITE); hvilken växt detta namn urspr. afsett, är ovisst (se Murray); jfr KARDBENEDIKT]

(†) sannol. växten Geum urbanum Lin.; jfr BENEDIKT-GRÄS. Var. rer. 58 (1538; öfv. af lat. benedicta o. gariophylata, det senare en förvrängning af caryophyllata). Lex. Linc. (1640).

Spalt B 1170 band 3, 1903

Webbansvarig