| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BENSOIN bän1sωi4n, äfv. -o- l. -å-, r. l. n.; best. -en l. -et.
1) (numera föga br.) bensoe. Ey luftar (dvs. luktar) Lufften thär (dvs. i himlen) lijk woor hon parfumera (dvs. som om den vore parfymerad) / Mäd Musc ell ok Civet, Iasmin ok hwad man mehra / Här brukar, Benzoin, ell Storax Calamit. Lucidor Hel. H h 2 a (1673). Därs. G g 3 a (1673: Benzion, sannol. tryckfel för Benzoin). Gummi Assæ dulcis seu Benzoi Wähllucktande Benzoin. Stiernman Com. 4: 1097 (1688; i apotekartaxa). Ekenberg (o. Landin) 53 (1888).
2) kem. ämne som uppkommer vid upphettning af bensaldehyd med cyankalium i alkoholisk lösning. Almroth Lehmann 420 (1843). Blomstrand Org. kemi 228 (1877).
(1) -TINKTUR~02. (numera föga br.) bensoetinktur. Tinctura Benzoi Benzoin-Tinctur. Apoth.-taxa 1739, s. 83.
Spalt B 1183 band 3, 1903