Publicerad 1903   Lämna synpunkter
BEPLIKTARE, m.; pl. =.
Etymologi
[liksom ä. d. bipligtere efter mnt. biplichter, motsv. ä. t. beipflichter; jfr föreg. samt sidoformen BIPLIKTARE]
(†) om person som förbundit sig att bistå ngn, anhängare, medhjälpare; jfr BIPLIKTARE. För(skrif)ne konungh och hanns beplichttere eller suårne. G. I:s reg. 1: 83 (1523). Tegel G. I 1: 208 (1622).

 

Spalt B 1208 band 3, 1903

Webbansvarig