| Publicerad 1903 | Lämna synpunkter |
BEPRÖFVA beprø4va, i Sveal. äfv. 032 (beprö´fva Weste; bepr`öva Almqvist), v. -ade ((†) p. pf. bepröfdaste (superl. best.) 2 RARP 3: 160 (1723)). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se d. o.), -PRÖFNING; -ARE (Ruder Snilleval. 3 (1737), Carling Kempis 121 (1827)).
1) [jfr motsv. anv. i fsv., holl. o. t.] (numera, utom i b, nästan bl. i religiös stil) pröfvande granska l. undersöka, pröfva, rannsaka. Wij .. bepröffuom wår hierta j hans åsyn. 1 Joh. 3: 19 (NT 1526). (Pauli) mening är, ath thetta sacramentet (dvs. nattvarden) warder anammat epter huars och eens bepröffning. O. Petri Sakr. D 2 b (1528). Han bepröffuar them såsom guld j vgnen. Vish. 3: 6 (Bib. 1541); jfr 2. Wij haffue .. befalet, att [han] bepröffue och försöke skall then malm som ther (dvs. vid Berkeberg) faller. G. I:s reg. 16: 762 (1544). Wi kärleken behöfwom, / Och nödigt är, at wi des rätta art bepröfwom. Lybecker 167 (c. 1715). Hvarefter samma beklädnad vid Generalmönstringen kommer at bepröfvas, gillas ock uti rullorne at införas. 2 RARP I. 1: 60 (1719). Bepröfva mig, min Gud! .. / Om verlden eller dig, i håg och verk, jag tjenar. Ps. 1819, 171: 1. Skärskåda och med urskilning bepröfva en sak. Strinnholm Hist. 1: 205 (1834). Der afsigterna blifvit bepröfvade i ljuset af Guds ord. Genberg 2: 51 (1859). — särsk.
a) (†) med obj. uttryckt gm en indirekt frågesats. Athi (dvs. att I) må bepröffua huad best är. Filipp. 1: 10 (NT 1526). Låt först bepröfva väl, hvad mannen duger til. Reg. horol. 27 (1745). J. G. Oxenstierna 1: 176 (1785, 1805).
b) (i sht jur.) ss. vbalsbst. -ande i vissa förb. Dock understelle vij alt sådant Ridderskapet och Adelns nämbre (dvs. närmare) bepröfvande. 2 RARP I. 2: 322 (1720). Thet .. ankommer på Rättens bepröfvande. Nehrman Pr. civ. 160 (1751). Justizan (i Arragonien) var .. en domare med magt att draga under sitt bepröfvande saker som voro anhängiggjorda vid andra domstolar. Svedelius Statsr. ansv. 96 (1856). Nyström Svedelius Statsk. 1: 59 (1887). — jfr OMBEPRÖFVANDE.
2) [jfr motsv. anv. i holl.] (numera föga br.) sätta på prof, utröna halten l. godheten l. hållbarheten l. varaktigheten l. ståndaktigheten hos (ngn l. ngt). Lijka som vgnen pröffuar the nyia krukor, altså bepröffuar bedröffuelsen menniskionnes sinne. Syr. 27: 6 (Bib. 1541). Nödhen bepröffuar trofaste wenner. Sv. ords. B 7 b (1604). En rättskaffans och sann tro bepröfves och försökes i anfägtningen. Borg Luth. 1: 600 (1753). J. G. Oxenstierna 4: 199 (1815). — jfr KRAFT-BEPRÖFVANDE, MÅNG-BEPRÖFVAD.
3) (numera föga br.) (efter pröfning l. undersökning) finna (i pass.: befinnas); pröfva. Uti Ächtenskapet tillåtes .. skilnadt, när Man eller Quinna .. bepröfwas hafwa, under warande Ächtenskap, beblandat sig med någon annan. Kyrkol. 16: 6 (1686). En dygd, i tålamod och hopp bepröfvad ren som gull. Nordenflycht QT 1748 —50, s. 48. Om mitt arbet’ af Gud till slut / Bepröfvas godt. Wallin Vitt. 2: 158 (c. 1830). — (†) med att-sats. Så lengie wij bepröffue ath thet oss oc rikit nyttogt ær. G. I:s reg. 4: 333 (1527). Bepröfvade då Synningsmännerne, at hans (dvs. bondens) mandom, frägd, häst och vapen voro så beskaffade, som Lagen fordrade. Botin Hem. 1: 27 (1755).
4) [jfr motsv. anv. i holl.] (numera föga br.; se dock slutet) (efter pröfning) finna god l. gilla; nästan bl. i p. pf. Ther war en man gudhfructogh benämpd Ananias, effter laghen bepröffwat medh alla Judhars witne som ther boodde. Apg. 22: 12 (NT 1526). Titt ord är wel bepröffuat. Psalt. 119: 140 (Bib. 1541). Probatus .. Bepröfwat, gillat. Lex. Linc. (1640). Private-Præceptorer, som icke af vederbörande Consistorio .. äro .. bepröfvade. Gymn. o. scholæ ordn. 1724, s. 4. Hans tro varder .. bepröfvad, d(et) ä(r) den igenkännes af dessa prof, såsom en sann och lefvande tro. Westerlund Roos Morg. o. aftonbetr. 1: 413 (1835). — [jfr holl. beproefd, t. erprobt] (fullt br.) i p. pf. ss. adj., i sht i attributiv anv.: som bestått profvet, befunnen god, gillad; jfr APPROBERA c, PROBAT. Ett bepröffuat sätt, huru en skulle bliffua här i Werldenne mächta förmöghen. Phrygius Him. lif. 143 (1615). Gamla bepröfvade reglor. Dalin Arg. 1: 12 (1732, 1754). Leyonmarcks bepröfvade erfarenhet (påkallades) i mångfalldiga .. förrättningar. Adlerbeth Åm. i VetA 1817, s. 10. En .. bepröfvad vän. Almqvist Drottn. j. 63 (1834). (En) skicklig och bepröfvad fältherre. Geijer I. 2: 309 (1845). En man af bepröfvad redlighet, dygd. Dalin (1850). Tack nu, kusin Georg, för besväret (att hålla garnet). Ert tålamod är bepröfvadt. Wikner Lifsfr. 1: 162 (1866). Beprövade medel mot sömnlöshet. E. H. Tegnér i Ydun 56 (1869). 1 Mos. 14: 14 (öfv. 1903).
5) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) bevisa, bestyrka. Uthi tridhie och fierde (kapitlet) bepröffuar han (dvs. Paulus) alt thetta medh scriffter, exempel, och liknilse. Förspr. t. Gal. (NT 1526). jfr: Hwar på bepröffuar tu (dvs. hvad är för dig bevis på, hur vet du) ath tu troor på gudh? O. Petri 1 Underv. a 4 a (1526).
6) [jfr motsv. anv. i fsv. o. holl.] (föga br.) pröfva på, erfara. Dertill måste du .. ledas af den, som mera bepröfvat. Runeberg 1: 131 (1832).
7) (†; se dock slutet) om sorger, olyckor o. d.: pröfva, hemsöka; äfv.: pröfva l. hemsöka med sorger o. d. Skola mig ensam jemt rättmätiga sorger bepröfva? Adlerbeth Ov. 413 (1818). — (föga br.) i p. pf. En hårdt bepröfvad qvinna. Wallin 1 Pred. 3: 198 (c. 1830).
Spalt B 1214 band 3, 1903